Flickskola är en skolform för enbart flickor, främst på läroverksnivå–sekundärstadiet. Flickskolor var vanliga i många länder fram till 1970-talet; därefter har vissa länder avskaffat dem medan andra har dem kvar. Utanför västvärlden är flickskolor vanligare, då det fortfarande finns ett ideal med könssegregering mellan könen i vissa kulturer.
Historiskt sett har syftet med könssegregering mellan flickor och pojkar i skolundervisningen varit två: dels har det ansetts omoraliskt att låta flickor och pojkar umgås med varandra i skolan eftersom det kunde leda till sexuella kontakter, och dels har kvinnor och män historiskt haft olika roller i samhället och därför ansetts behöva olika sorters undervisning.[1]
Vissa förespråkare för flickskolor har menat att flickor åtminstone i en del flickskolor kan känna sig mer trygga, fria och självsäkra i en miljö utan pojkar. Därmed kan de också våga ta mer risker. Den ökade självsäkerheten bär de med sig också efter skolan.[2] Dessa eventuella fördelar med könssegregation i skolväsendet har diskuterats åtminstone från 1990-talet.[3]
- ^ Gunhild Kyle (1972). Svensk flickskola under 1800-talet. Göteborg: Kvinnohistoriskt arkiv. ISBN
- ^ Jenny Rosenqvist McGillicuddy: Könssegregerad undervisning - en kvalitativ studie om hur lärare vid flick- & pojkskolor i Kalifornien resonerar, 4.1 Resonemang bland lärarna på flickskolorna, sid 17–18
- ^ Inga Wernersson (2006). ”Genusperspektiv på pedagogik”. Högskoleverket. sid. 30. Arkiverad från originalet den 11 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161011224858/http://www.genus.gu.se/digitalAssets/835/835974_isbn_91-85027-44-8.pdf. Läst 11 oktober 2016. ”Från att ha varit sinnebilden för en förlegad ordning kom särundervisning av vissa att betraktas som ett radikalt feministiskt, jämställdhetsskapande verktyg. Samundervisning beskrevs som problematisk därför att ”manliga normer”, både innehållsligt och formmässigt, bestämmer vad som sker i könsblandade klassrum.”