Tillkomst | 1960-talet ![]() | |
---|---|---|
Arbetsfält | performance, musik, bildkonst, litteratur, stadsplanering, arkitektur, design ![]() | |
Grundare | George Maciunas ![]() | |
Startdatum | 1960-talet ![]() | |
Slutdatum | 1970-talet ![]() | |
Influerad av | John Cage, Marcel Duchamp ![]() | |
Upptäckare eller uppfinnare | George Maciunas ![]() | |
Har verk i samlingen | Museum of Modern Art, Detroit Institute of Art, Harvard Art Museums ![]() |
Fluxus är beteckningen på en internationell konströrelse som bildades 1962 för att samla medlemmar ur det konstnärliga avantgardet i Europa, och senare även i USA. Fluxus hade ingen egen konststilsprofil, men dess konstkreerande företedde en pånyttfödelse av dada-andan. George Maciunas ses som grundaren av Fluxus-rörelsen. Bland artister med anknytning till Fluxus kan nämnas John Cage, Joseph Beuys, Wolf Vostell och Yoko Ono, men gruppen var stor, tvärkulturell och diffus och hade knappast något formellt medlemskap. Dess inflytande på samtidskonsten in i vår tid (jämför konceptkonst) var inte desto mindre mycket betydande.[1][sidnummer behövs] Ordet fluxus är hämtat från latin och betyder "att flöda".
Bengt af Klintberg, som själv var en del av Fluxusrörelsen, gav 2006 ut boken Svensk Fluxus/Swedish Fluxus. Boken består av fyra delar: en självbiografisk, en konstteoretisk, en avdelning med konstnärspresentationer samt ett avslutande resonemang kring begreppet "svensk fluxus".