Franz Neruda | |
![]() | |
Född | 3 december 1843[1][2][3] Brno[4][3] |
---|---|
Död | 19 mars 1915[4][5][6] (71 år) Köpenhamn[7] |
Begravd | Vestre Kirkegård |
Medborgare i | Konungariket Danmark |
Sysselsättning | Dirigent[3], universitetslärare, kompositör[8][3], cellist[3] |
Arbetsgivare | Sankt Petersburgs konservatorium |
Föräldrar | Josef Neruda |
Släktingar | Wilma Neruda (syskon)[9] Anna Marie Rudolfina Neruda (syskon) |
Redigera Wikidata |
Frantizek (Franz) Xaver Viktor Neruda, född 3 december 1843 i Brünn (nu Brno i Tjeckien), död 20 mars 1915 i Köpenhamn, var en tysk-dansk (mährisk) cellist och tonsättare. Han var son till Josef Neruda och bror till Wilma Neruda. Franz Neruda är begravd på Vestre Kirkegård i Köpenhamn.
Neruda kom tidigt ut på konsertresor med sin far och sina systrar och uppträdde första gången i Stockholm 1861. 1864-76 var han anställd vid Det kongelige Kapel i Köpenhamn. 1870 grundade han Nerudakvartetten bestående av Anton Svendsen som 1:e violinist, Nicolaj Hansen senare Holger Møller som 2:e violinist, Christian Pedersen som altviolinist och Neruda som cellist. Kvartetten gav regelbundna konserter i Köpenhamn och gästade ofta Sverige. 1892 blev Neruda dirigent vid Musikforeningen i Köpenhamn efter Niels W. Gade och verkade samtidigt som anförare av Musikföreningen i Stockholm. År 1869 utnämndes han till kunglig kammarmusikus och erhöll 1893 professors titel.[10]
Neruda var en violoncellist av hög rang men undervisade endast undantagsvis i violoncellspel. Som lärare i pianospel var han däremot mycket anlitad. Hans kompositioner utgörs av arbeten för violoncell, pianomusik, orkestersviten Aus dem Böhmerwald med mera.[10]
Neruda invaldes den 17 december 1890 som utländsk ledamot nr 182 av Kungliga Musikaliska Akademien.[11]