Frenologi (av grekiska φρήν, frēn, "sinne", "själsförmögenheter", och λόγος, lógos, "lära") är läran att mentala förmågor, begär och läggningar är lokaliserade till s.k. organ i hjärnan. Storlek och relation mellan organen antogs gå att utläsa på kraniets utsida, därmed kunde personens "inre" gå att avgöra. Frenologin uppkom vid sekelskiftet 1800 och gjorde då anspråk på att vara en vetenskap, men kom redan under 1800-talets första hälft att kritiseras och var allmänt betraktad som pseudovetenskap mot slutet av århundradet.[1]