George Edward Moore | |
Född | 4 november 1873[1][2][3] Upper Norwood[4], Storbritannien |
---|---|
Död | 24 oktober 1958[1][2][3] (84 år) Cambridge[4] |
Begravd | Ascension Parish Burial Ground |
Medborgare i | Storbritannien |
Utbildad vid | Trinity College, Cambridge Dulwich College[5] |
Sysselsättning | Filosof, universitetslärare |
Arbetsgivare | Universitetet i Cambridge |
Utmärkelser | |
Ledamot av British Academy (1918)[6] Förtjänstorden (1951)[5] | |
Redigera Wikidata |
George Edward Moore, G.E. Moore född 4 november 1873 i London, död 24 oktober 1958 i Cambridge, Cambridgeshire, var en brittisk filosof.
Moore var en av 1900-talets mest inflytelserika moralfilosofer. Han var studiekamrat med Bertrand Russell i Cambridge under 1890-talet och publicerade 1902 "Refutation of Idealism" i vilken han gör upp med den hegelska idealismen som var förhärskande i England. Samma år gav han också ut "Principia Ethica" och 1912 kom den lättfattligare "Ethics". Mycket kort kan man beskriva hans etik som ett slags utilitarism (eller kanske allmännare konsekvensetik).