Gustav III:s ryska krig

Gustav III:s ryska krig
Medurs uppifrån: Sjöslaget vid Hogland, Slaget vid Uttismalm, Slaget vid Svensksund och Viborgska gatloppet.
Ägde rum 1788–1790 Plats Östra Finland och Östersjön med Finska viken. Utfall Status quo ante bellum Resultat Freden i Värälä Inga gränsförändringar Samtliga fångar skulle frigivas utan lösen Svenska staten skulle årligen utan tull få föra ut spannmål för 20 000 rubler ur ryska hamnar Ryssland förlorade sin rätt från Freden i Nystad att lägga sig i svensk politik Casus belli Sverige angriper Ryssland för att återerövra tidigare förlorade områden, samt hävda Sveriges oberoende
Stridande
Sverige	Ryssland Danmark-Norge (Teaterkriget)
Befälhavare och ledare
Gustav III Carl Johan Adlercreutz Hertig Karl av Södermanland Johan Meijerfeldt Curt von Stedingk Gustaf Wachtmeister Gustaf Armfelt Rudolf Cederström Carl Olof Cronstedt Carl Ehrensvärd Salomon von Rajalin William Sidney Smith	Katarina II Göran Sprengtporten Karl av Nassau-Siegen Vasilij Tjitjagov James Trevenen  † Samuel Greigh  † Karl II av Hessen-Kassel Johan Mansbach
Styrka
32 000 man i början	14 000 man i början
Förluster
ca 3 000 döda soldater i strid 18 000 döda av andra orsaker. 15 linjeskepp, 14 fregatter och flera hundra mindre skepp.[1]	ca 2640 döda soldater i strid minst 6 000 tillfångatagna Okänt antal döda totalt

Gustav III:s ryska krig (även kallat svensk-ryska kriget 1788–90) utspelades 1788–1790 efter att Sveriges kung Gustav III anfallit Ryssland i hopp om att återta förlorade områden, samt att hindra vidare rysk inblandning i Sveriges inre angelägenheter. Kriget avslutades i augusti 1790 med freden i Värälä utan gränsjusteringar. Under inledningen av kriget revolterade ett antal svenska officerare och bildade Anjalaförbundet, i slutet av kriget vann Gustav III Sveriges största marina seger någonsin, då han krossade den ryska skärgårdsflottan i slaget vid Svensksund den 9–10 juli 1790.

Sverige lyckades nå målet att få Ryssland att avstå rollen som garant för frihetstidens författning. Denna hade upphävts av Gustav III år 1772, och därefter hade frågan varit ett irritationsmoment i kontakten mellan de två länderna, eftersom den gjorde att Ryssland formellt hade rätt att vidta åtgärder för att återställa författningen.