Gustav II Adolf

Gustav II Adolf
Gustav II Adolf (1624) av Jacob Hoefnagel.
Kung av Sverige
Regeringstid	30 oktober 1611–6 november 1632 (21 år och 7 dagar)
Kröning	12 oktober 1617 i Uppsala domkyrka
Företrädare	Karl IX
Efterträdare	Kristina (regerande drottning av Sverige)
Valspråk	Ära vare den högste, de sinas tillflykt (latin: Gloria altissimo suorum refugio) Med Gud och de segerrika vapnen (latin: Deo et victricibus armis) Gud (är) med oss (tyska: Gott mit uns)
Gemål	Maria Eleonora av Brandenburg
Barn	Kristina Augusta Kristina Gustaf Gustafsson
Ätt	Vasaätten
Far	Karl IX
Mor	Kristina av Holstein-Gottorp
Född	9 december (enl. g.s; 19 december enl. n.s.) 1594 Slottet Tre Kronor i Stockholm
Namnteckning
Död	6 november (enl. g.s; 16 november enl. n.s.) 1632 (37 år och 333 dagar) Lützen, Sachsen-Anhalt i Tyskland
Begravd	22 juni 1634 Riddarholmskyrkan i Stockholm
Heraldiskt vapen
Monogram

Gustav II Adolf, född 9 december (enl. g.s.) 1594 på slottet Tre Kronor i Stockholm, död 6 november (enl. g.s.) 1632 i Lützen i Tyskland, var kung av Sverige från 1611 till sin död. Under hans regeringstid grundlades Sveriges stormaktsställning i Europa och han ledde Sveriges inträde i det trettioåriga kriget, där landets krigsmakt kom att avgöra den politiska och religiösa maktbalansen i Europa. Han hedrades år 1633 av Sveriges ståndsriksdag med att han fick epitetet Gustav Adolf den store.

Gustav II Adolf samarbetade med sin rikskansler Axel Oxenstierna för att genomföra flera reformer och moderniseringar av den svenska statsförvaltningen, rättsväsendet och ekonomin. Tillsammans med Oxenstierna grundlade kungen flera städer och läroverk runtom i det svenska riket, inklusive staden Göteborg och Västerås gymnasium, inrättade Svea och Åbo hovrätter, utvecklade rikets handel och bruksindustri och skapade en administrativ struktur som till stora delar blivit bestående i det moderna svenska samhället. Han reformerade också den svenska militären genom att skapa en stark och lättrörlig armé, baserad på hans erfarenheter från hans tidigare krig och nederländsk stridstaktik, där infanteri, kavalleri och artilleri samverkade effektivt, vilket senare blev en förebild för europeiska arméer.

Under största delen av Gustav II Adolfs regeringstid fördes flera krig mot Sveriges grannländer. Han avslutade Kalmarkriget med Danmark 1613, där Sverige ålades betala Älvsborgs lösen. Han förde även framgångsrika krig med Ryssland fram till 1617 och med Polen fram till 1629, vilka ledde till svenska landvinster i bland annat Ingermanland och Livland. Sommaren 1630 ledde han Sverige in i trettioåriga kriget och stod på de protestantiska tyska staternas sida mot de överlägsna katolska arméerna under den tysk-romerske kejsaren Ferdinand II. Han förde ett framgångsrikt fälttåg i det tysk-romerska riket och blev en central protestantisk enande gestalt, samtidigt som han vann sin största militära seger mot den kejserliga armén i slaget vid Breitenfeld i september 1631. Kungens konfrontation med den kejserliga arméns generalissimus Albrecht von Wallenstein ledde till hans död i slaget vid Lützen den 6 november 1632. Efter kungens död kom både Axel Oxenstierna och kungens generaler att fortsätta kriget i hans ställe och utvidga Sveriges inflytande och territorium i både Skandinavien och Tyskland fram till krigets slut 1648.

Gustav II Adolfs eftermäle har genomgått betydande förändringar genom historien. Under 1600- och 1800-talen betraktades han som en hjälte för protestantismen och religiös frihet, men senare har han kritiserats för sin roll som en aggressiv erövrare. Under 1900-talet minskade glorifieringen av Gustav II Adolf, men hans betydelse som militär och politisk ledare förblev framträdande, särskilt i Tyskland. Flera lutherska kyrkor i Tyskland är uppkallade efter honom, liksom den lutherska skolan Gustavus Adolphus College i USA. I Sverige, Finland och Estland lever hans minne kvar genom flera statyer och torg och hans dödsdag firas årligen under namnet Gustav Adolfsdagen.