Hawker Siddeley Buccaneer

Hawker Siddeley Buccaneer
Parkerad Buccaneer
Beskrivning
TypAttackflygplan
Besättning2
Första flygning30 april 1958
I aktiv tjänst1962 - 1993
VersionerS.1, S.2, S.2A, S.2B, S.2C, S.2D och S.50
UrsprungStorbritannien Storbritannien
TillverkareBlackburn Aircraft
Hawker Siddeley
Antal tillverkade206 (211?)
Data
Längd19,33 meter
Spännvidd13,41 meter
Höjd4,97 meter
Vingyta47,82 m²
Tomvikt14,000 kg
Motor(er)2 × Rolls-Royce Spey Mk 101
Dragkraft2 × 49 kN
Prestanda
Max. hastighet1 074 km/h
Räckvidd med
max. bränsle
3 700 km
Max. flyghöjd12 200 meter
Dragkraft/vikt:0,36
Vingbelastning587,6 kg/m²
Beväpning & bestyckning
Upphängnings-
punkter
4 under vingarna
1 bomrum med en total vapenlast på 5 400 kg
BomberLaserstyrd bomb eller atombomb
Robotar4 × Sea Eagle
4 × AS.37 Martel
3 × AJ.168 Martel
3 × AS.30L
ÖvrigtDash 10 störkapsel
Ritning

Hawker Siddeley Buccaneer, även känd som Blackburn Buccaneer, är ett tvåsitsigt attackflygplan med möjlighet att operera från hangarfartyg, som användes av Royal Navy och Royal Air Force mellan 1962 och 1994. Flygplanet utvecklades av Blackburn Aircraft som senare gick upp i Hawker Siddeley. I början av 1950-talet började sovjetiska flottan bygga ett stort antal snabba kryssare av Sverdlov-klass som bedömdes vara ett stort hot mot handelssjöfarten. För att motverka detta hot valde Royal Navy att satsa på ett snabbt attackflygplan som kunde operera från deras hangarfartyg istället för den mer uppenbara lösningen att ta fram en motsvarande fartygsklass. I juni 1952 gjordes en förfrågan om ett tvåsitsigt flygplan med vikbara vingar, kapabelt att flyga vid mach 0,85 vid 60 meters höjd, med en räckvidd på 400 sjömil och möjlighet att bära kärnvapen i ett internt bombrum. I juli 1955 vann Blackburn kontraktet för att utveckla flygplanet. Den första prototypen flög den 30 april 1958 från RAE Bedford


From Wikipedia, the free encyclopedia · View on Wikipedia

Developed by Nelliwinne