Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2017-07) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Hawker Siddeley Buccaneer | |
![]() Parkerad Buccaneer | |
Beskrivning | |
---|---|
Typ | Attackflygplan |
Besättning | 2 |
Första flygning | 30 april 1958 |
I aktiv tjänst | 1962 - 1993 |
Versioner | S.1, S.2, S.2A, S.2B, S.2C, S.2D och S.50 |
Ursprung | ![]() |
Tillverkare | Blackburn Aircraft Hawker Siddeley |
Antal tillverkade | 206 (211?) |
Data | |
Längd | 19,33 meter |
Spännvidd | 13,41 meter |
Höjd | 4,97 meter |
Vingyta | 47,82 m² |
Tomvikt | 14,000 kg |
Motor(er) | 2 × Rolls-Royce Spey Mk 101 |
Dragkraft | 2 × 49 kN |
Prestanda | |
Max. hastighet | 1 074 km/h |
Räckvidd med max. bränsle | 3 700 km |
Max. flyghöjd | 12 200 meter |
Dragkraft/vikt: | 0,36 |
Vingbelastning | 587,6 kg/m² |
Beväpning & bestyckning | |
Upphängnings- punkter | 4 under vingarna 1 bomrum med en total vapenlast på 5 400 kg |
Bomber | Laserstyrd bomb eller atombomb |
Robotar | 4 × Sea Eagle 4 × AS.37 Martel 3 × AJ.168 Martel 3 × AS.30L |
Övrigt | Dash 10 störkapsel |
Ritning | |
![]() |
Hawker Siddeley Buccaneer, även känd som Blackburn Buccaneer, är ett tvåsitsigt attackflygplan med möjlighet att operera från hangarfartyg, som användes av Royal Navy och Royal Air Force mellan 1962 och 1994. Flygplanet utvecklades av Blackburn Aircraft som senare gick upp i Hawker Siddeley. I början av 1950-talet började sovjetiska flottan bygga ett stort antal snabba kryssare av Sverdlov-klass som bedömdes vara ett stort hot mot handelssjöfarten. För att motverka detta hot valde Royal Navy att satsa på ett snabbt attackflygplan som kunde operera från deras hangarfartyg istället för den mer uppenbara lösningen att ta fram en motsvarande fartygsklass. I juni 1952 gjordes en förfrågan om ett tvåsitsigt flygplan med vikbara vingar, kapabelt att flyga vid mach 0,85 vid 60 meters höjd, med en räckvidd på 400 sjömil och möjlighet att bära kärnvapen i ett internt bombrum. I juli 1955 vann Blackburn kontraktet för att utveckla flygplanet. Den första prototypen flög den 30 april 1958 från RAE Bedford