Hedonism

Hedonism (av grekiska hedone, "njutning", "lustkänsla") är en familj av filosofiska och psykologiska teorier som sätter njutning som centralt mål för människans strävanden.^[1] Psykologisk hedonism är teorin om att sökande efter njutning och undvikande av lidande är människans enda drivkraft eller motivation. Etisk hedonism är teorin om att mängden resulterad njutning är den enda måttstocken på en handlings moraliska värde. Värdeteoretisk hedonism är teorin att njutning är det enda intrinsikalt värdefulla.^[2] Dessutom talar man idag ofta om vad som utgör ett gott liv, eller vad som bidrar till ens välmående, och hedonistens svar är då att njutning är det enda betydelsefulla i skapandet av en människas livsbana. Idag ses hedonismen som en av de tre mest betydelsefulla teorierna om välmående, bredvid begärsrelaterade teorier och objektiv lista-teorier.^[3]

Hedonismen spårar sina rötter till antikens filosofer. Även om Platon under en period tycks ha haft hedonistiska åsikter så är Epikuros utan tvekan teorins - i alla dess dåtida varianter - mest betydelsefulla förespråkare. Under vissa perioder av historien har någon form av hedonism fungerat nästan som ett axiom i filosofiska sammanhang, men dess nästföljande storhetsperiod ägde rum under senare halvan av 1800-talet med företrädare som Jeremy Bentham, John Stuart Mill och Henry Sidgwick.

Termen "hedonist" används ibland till vardags som synonym till "livsnjutare".

^ Silverstein (2000) s. 279, "...theories are hedonistic in virtue of the central role they assign to the notion of pleasure."
^ Psykologisk hedonism kallas ibland "motivationell hedonism" och etisk- och värdeteoretisk hedonism skils ibland inte åt och benämns då bara "etisk"- eller "normativ hedonism". Följande citat från Crisp (2000) ger en antydan om olika teoretiskt tänkbara hedonistiska teorier: "First, then, let me try to specify more precisely the kind of hedonism I want to discuss. It is not psychological hedonism [...] Nor is it a view about morality [...] Nor is it a view about the good, since the kind of hedonism I have in mind is consistent with the view that there are non-hedonist values, such as aesthetic values. Nor is it a view about what makes for a good life, or a good human life. Nor, even, is it a view about happiness, which may well be understood most plausibly in a non-hedonistic way. Rather I wish to discuss hedonism as a theory of well-being, that is, of what is ultimately good for any individual."
^ Well-Being från Stanford Encyclopedia of Philosophy. Hämtat 2008-01-16.

[1] Silverstein (2000) s. 279, "...theories are hedonistic in virtue of the central role they assign to the notion of pleasure."

[2] Psykologisk hedonism kallas ibland "motivationell hedonism" och etisk- och värdeteoretisk hedonism skils ibland inte åt och benämns då bara "etisk"- eller "normativ hedonism". Följande citat från Crisp (2000) ger en antydan om olika teoretiskt tänkbara hedonistiska teorier: "First, then, let me try to specify more precisely the kind of hedonism I want to discuss. It is not psychological hedonism [...] Nor is it a view about morality [...] Nor is it a view about the good, since the kind of hedonism I have in mind is consistent with the view that there are non-hedonist values, such as aesthetic values. Nor is it a view about what makes for a good life, or a good human life. Nor, even, is it a view about happiness, which may well be understood most plausibly in a non-hedonistic way. Rather I wish to discuss hedonism as a theory of well-being, that is, of what is ultimately good for any individual."

[3] Well-Being från Stanford Encyclopedia of Philosophy. Hämtat 2008-01-16.

[1]

[2]

[3]

Hedonism

From Wikipedia, the free encyclopedia · View on Wikipedia