Heinrich Heine | |
Född | Heinrich Heine 13 december 1797[1][2][3] Düsseldorf[1][4][5], Tyskland |
---|---|
Död | 17 februari 1856 (ej angiven kalender, antar gregoriansk)[6][1][4] (58 år) Paris[1][7][5] |
Begravd | Montmartrekyrkogården[2][7][8] |
Medborgare i | Konungariket Preussen och Frankrike[9] |
Utbildad vid | Bonns universitet Friedrich-Wilhelms-Universität zu Berlin, Göttingens universitet Humboldt-Universität zu Berlin |
Sysselsättning | Poet[10][11][12], diktarjurist, publicist, litteraturkritiker, författare[13], journalist, essäist |
Maka | Mathilde Heine (g. 1841–)[4] |
Föräldrar | Samson Heine Betty Heine |
Namnteckning | |
Redigera Wikidata |
Christian Johann Heinrich Heine, född 13 december 1797 i Düsseldorf i dåvarande hertigdömet Berg, död 17 februari 1856 i Paris i Frankrike, var en tysk författare av judisk härkomst.
Heinrich Heine är en av Tysklands mest berömda författare, känd för sin skarpa ironi. Den resulterade i att han fick många fiender under sitt liv; Preussen och Tyska förbundet beslöt 1833 respektive 1835 att förbjuda Heines verk. Heines skrifter var också förbjudna i Tyskland och verk av honom brändes under bokbålen runt om i Nazityskland 1933.
Många av Heines dikter har tonsatts, bland annat av Robert Schumann. Kärleksdikterna är skenbart romantiska, men har en ironisk underton. De politiska dikterna, som Tyskland: en vintersaga, anses svåröverträffade genom sin kombination av jordnära humor och briljant diktkonst. Heines dikter har översatts till svenska många gånger.