Henning Ludvig Hugo Hamilton, född 16 januari 1814 i Jakobs församling, Stockholm, död 15 januari 1886 i Amélie-les-Bains i departementet Pyrénées-orientales, Frankrike, var en svensk greve, militär, ämbetsman, politiker och skriftställare, Han var son till justitierådet Gustaf Wathier Hamilton.
Henning Hamilton var konsultativt statsråd 1858–1859, ecklesiastikminister 1859–1860, riksdagsledamot (adelsståndet 1840–1866, första kammaren 1867–1881), lantmarskalk 1848, 1853–54 och 1856–58, talman i första kammaren 1877, landshövding i Östergötlands län 1852–1858 samt ledamot i Svenska Akademien från 1856.
År 1881 avslöjades Hamiltonaffären, en förskingringsskandal som ledde till att Henning Hamilton såg sig tvingad att avsäga sig alla poster och hedersutmärkelser samt gå i exil.