Henrik III | |
![]() | |
Född | 28 oktober 1016 Bayern[1] |
---|---|
Död | 5 oktober 1056[2][3][4] (39 år) Bodfeld, Tyskland |
Begravd | Speyers domkyrka |
Medborgare i | Tyskland[5] |
Sysselsättning | Aristokrat, kejsare[6], författare[6] |
Befattning | |
Hertig av Bayern (1027–1042) Hertig av Schwaben (1038–1045) Tysk-romersk kejsare (1046–1056) | |
Maka | Gunhild av Danmark (g. 1036–)[7] Agnes av Poitou (g. 1043–)[7] |
Barn | Beatrice I, Abbess of Quedlinburg (f. 1037 och 1038)[8] Adelheid II. (f. 1045) Matilda af Schwaben (f. 1045 och 1048)[8] Henrik IV (f. 1050)[1] Konrad II av Bayern (f. 1052 och 1052)[8] Judith av Schwaben (f. 1054 och 1047)[8] |
Föräldrar | Konrad II Gisela av Schwaben |
Släktingar | Vilhelm VII av Akvitanien Vilhelm VIII av Akvitanien |
Namnteckning | |
![]() | |
Heraldiskt vapen | |
![]() | |
Redigera Wikidata |
Henrik III, född 28 oktober 1017, död 5 oktober 1056, var tysk-romersk kejsare 1046–1056.
Han var son till kejsar Konrad II och Gisela av Schwaben.
Henrik var vid faderns död redan sedan 10 år utsedd och krönt till hans efterträdare, och övertog regeringen utan motstånd. Hans regeringstid var tidigt framgångsrik. Böhmen tvingades att erkänna den tyska överhögheten. Ungern underkastade sig kejsaren efter långvariga strider, vilket ledde till att Markgrevskapet Österrike utvidgades med Neumark ända till Leitha. Senare kunde Henrik dock inte behålla denna ställning, och även Polen undandrog sig hans överhöghet.[9]
Vid synoden i Sutri i december 1046 satte Henrik punkt för en bitter schism inom påvedömet och avsatte Gregorius VI, Benedictus IX och Silvester III. Han uppsatte i stället Clemens II på påvestolen; denne krönte Henrik den 25 december 1046.
Henrik III utsåg fyra tyskar till påvar; Clemens II (1046–1047), Damasus II (1048), Leo IX (1049–1054) och Viktor II (1055–1057).