Henrik Ibsen

Henrik Ibsen
Pseudonym	Brynjolf Bjarme[1]
Född	Henrik Johan Ibsen 20 mars 1828 Skien, Norge
Död	23 maj 1906 (78 år) Kristiania (Oslo), Norge
Yrke	Författare
Nationalitet	Norge[1][2]
Språk	norska
Verksam	1850–1899
Genrer	dramatik[3] och poesi[3]
Noterbara verk	Ett dockhem, Hedda Gabler, Peer Gynt, Vildanden
Hemort	Skiens kommun[4], Grimstads kommun[4], Christiania[4], Bergen[4], Christiania[4], Köpenhamn[4], Berlin[4], Venedig[4], Rom[4], Kungariket Bayern[4], München[4], Dresden[5], Stockholm[5], München[5], Gossensass[5], Rom[5], München[5], Rom[5], Christiania[5], Trondheim[5], Molde[5], Bergen[5], Christiania[5], Köpenhamn[5], München[5], Wien[5], Budapest[5], München[5], Christiania[5], Köpenhamn[5], Stockholm[5] och Christiania[5]
Namnteckning
Webbplats	https://www.hf.uio.no/is/tjenester/virtuelle-ibsensenteret/[6] och https://www.nb.no/forskning/ibsen/

Henrik Johan Ibsen, född 20 mars 1828^[7] i Skien^[8] i Telemark, död 23 maj 1906 i Kristiania (Oslo), var en norsk dramatiker och författare. Ibsen betraktas som en av de främsta dramatikerna i världshistorien,^[9][10] och är känd som det moderna dramats fader.^[11][12] Bland hans främsta verk märks pjäserna Brand (1865), Peer Gynt (1867), Ett dockhem (1879), En folkefiende (1882), Vildanden (1884), Rosmersholm (1886) och Hedda Gabler (1890).

Ibsen föddes in i köpmanseliten i hamnstaden Skien och beskrev sin egen bakgrund som patricisk, och han växte upp i den nära sammanflätade patricierfamiljen Ibsen–Paus. Han etablerade sig som teaterman i Norge på 1850-talet och fick sitt internationella genombrott som dramatiker med pjäserna Brand och Peer Gynt på 1860-talet. Från 1864 bodde han i 27 år utomlands, särskilt i Italien och Tyskland, med endast sällsynta och korta besök till Norge. De flesta av Ibsens pjäser utspelar sig i Norge, ofta i borgerliga miljöer, och Ibsen hämtar ofta motiv från sin födelsestad Skien och sitt eget uppväxtmiljö och familj. Peer Gynt var Ibsens sista pjäs skriven på vers och i det "filmiska manuset smälter poesi samman med samhällssatir och realistiska scener tillsammans med surrealistiska".^[13] Ibsens senare pjäser är skrivna i en mer realistisk och psykologisk stil; många kritiker anser Rosmersholm och Vildanden vara hans viktigaste senare verk. Själv ansåg Ibsen att historiedramat Kejser og Galilæer, med handling från senromersk tid, var hans huvudverk. Det episk-lyriska dikten "Terje Vigen" är ett av de mest kända norska enkeldikterna.

Många kritiker betraktar honom som den största dramatikern sedan Shakespeare. Ibsens verk skrevs på det gemensamma dansk-norska skriftspråket och gavs ut av det danska förlaget Gyldendal. Trots stort intresse för både Ibsens biografi och litterära betydelse har förmedlingen av båda länge präglats av myter, som Ibsen delvis själv uppmuntrade. Henrik Ibsen var far till statsminister Sigurd Ibsen.