Hugues de Lionne | |
![]() | |
Född | 11 oktober 1611[1][2][3] Grenoble, Frankrike |
---|---|
Död | 1 september 1671[1][2][4] (59 år) Paris |
Medborgare i | Frankrike |
Sysselsättning | Diplomat |
Befattning | |
Frankrikes ambassadör vid Heliga stolen Frankrikes ambassadör i Preussen Kungariket Frankrikes utrikesminister | |
Barn | Jules-Paul de Lionne (f. 1647) Artus de Lionne (f. 1655) |
Föräldrar | Artus de Lionne |
Utmärkelser | |
Officer av Helgeandsorden Riddare av Mikaelsorden | |
Redigera Wikidata |
Hugues de Lionne, född 11 oktober 1611, död 1 september 1671, var en fransk statsman.
Lionne tillhörde parlamentsadeln och var systerson till Abel Servien, i vars följe han gjorde sina första diplomatiska lärdomar. Han lyckades snart tilldra sig Jules Mazarins uppmärksamhet och utförde med stor skicklighet flera diplomatiska uppdrag, särskilt i Italien. År 1659 blev han "statsminister", och vid Mazarins död på dennes rekommendation Ludvig XIV:s utrikesminister, även om han fick titeln först 1663. De stora franska utrikespolitiska framgångarna berodde till stor del på de Lionne. Hans sista stora verk var fördraget i Dover 1670. Lionne var som diplomat vidlyftig i sina kostnader och privat en passionerad hasardspelare.