Back سياسات الهوية Arabic পরিচয়ের রাজনীতি Bengali/Bangla Política identitària Catalan سیاسەتی ناسنامە CKB Identitární politika Czech Identitetspolitik Danish Identitätspolitik German Identity politics English Identeca politiko Esperanto Política identitaria Spanish
 |
Den här artikeln anses inte vara skriven ur en neutral synvinkel. (2025-01) Motivering: Se diskussionssidan Se eventuellt diskussionssidan för mer information. Ta inte bort mallen förrän konsensus uppnåtts. |
Identitetspolitik är politik som särbehandlar grupper inom samhället i syfte att värna dem mot orättvisor. Den makt som en majoritetsbefolkning eller dominerande nation (i betydelsen av ett folk) kan använda för att förtrycka, marginalisera, exkludera eller assimilera minoritetsgrupper är enligt identitetspolitiken ofta ursprunget till de orättvisor som identitetspolitik syftar till att åtgärda. Även orättvisor eller problem som en könsmaktordning kan ge upphov till ligger ofta till grund för politiken. Den syftar ofta till att motverka fördomar och strukturell diskriminering kopplad till gruppmedlemmarnas identitet. Inte sällan har sådana fördomar och diskriminering sitt ursprung i historiskt ojämlika förhållanden. Identitetspolitik förespråkar positiv särbehandling utifrån individers identitet, vilket skiljer den från politik som bygger på likabehandling som rättviseideal.
Ofta är politiken kopplad till att bekämpa diskriminering gentemot en grupp och stärka gruppens ställning i samhället.[1] Exempel på sådana identiteter är grupper baserade på ras, klass, religion, kön, könsidentitet, etnicitet, nation, sexuell läggning, funktionsvariation, ålder och kultur. Typiska identitetspolitiska metoder är positiv särbehandling och kvotering. Lika utfall i stället för lika möjligheter är målet för identitetspolitiken.[2][3][4] Identitetspolitik har kritiserats för att motverka integration av nyanlända i samhället och bidra till ökad segregation, genom att bidrag riktade till olika religiösa och etniska grupper tenderar att befästa skillnader i stället för att bidra till likhet.[5]
Ett av de äldsta skriftliga beläggen för termen spåras till 1974 då den användes i ett manifest av den afroamerikanska kvinnogruppen Combahee River Collective.[6] Det förekommer företrädesvis i arbetarrörelser, etniska rörelser, feministiska rörelser, HBTQ-rörelser, handikapprörelser, och postkoloniala rörelser.
Minoriteters rättigheter är en huvudfråga i identitetspolitik.
Identitetspolitiken är föremål för debatt och kritik.[7]
- ^ Brown, Wendy (1994). Politics out of History
- ^ Watch, Academic Rights. ”Hot nr 6 mot akademisk frihet: identitetspolitik och radikal feminism underminerar högskolans meritokrati »”. https://academicrightswatch.se/?p=3516. Läst 16 maj 2022.
- ^ ”Moderat paroll diskuterar värderingar – Västerviks-Tidningen”. vt.se. https://vt.se/ledare/artikel/moderat-paroll-diskuterar-varderingar/r9zmmzvj. Läst 16 maj 2022.
- ^ ”Den ovillige medborgaren – Identitetspolitik, motupplysning, dekonstruktion”. Respons. Arkiverad från originalet den 22 maj 2022. https://web.archive.org/web/20220522233937/http://tidskriftenrespons.se/artikel/4150/. Läst 16 maj 2022.
- ^ Madon, Sakine (2010). ”Sluta särbehandla! Om identitetspolitikens återvändsgränd”. Bertil Ohlininstitutet. http://ohlininstitutet.se/wp-content/uploads/2010/07/ohlinskrift172.pdf. Läst 22 maj 2022.
- ^ Haider, Assad (2018). Mistaken Identity: Race and Class in the Age of Trump
- ^ Heyes, Cressida. ”Identity Politics”. Stanford Encyclopedia of Philosophy (Metaphysics Research Lab, CSLI, Stanford University). http://plato.stanford.edu/entries/identity-politics/. Läst 11 november 2012.