In Utero | ||||
![]() | ||||
Studioalbum av Nirvana | ||||
---|---|---|---|---|
Utgivning | ![]() ![]() ![]() | |||
Inspelat | 19–21 januari 1993,[a] BMG Ariola Ltda. i Rio de Janeiro, Brasilien 12–26 februari 1993,[1] Pachyderm Studio i Cannon Falls, Minnesota, USA | |||
Genre | Grunge | |||
Längd | 48:52 | |||
Skivbolag | · Geffen Records (Europa och Australien) · DGC Records (USA) | |||
Producent | Steve Albini | |||
Professionella recensioner | ||||
Nirvana-kronologi | ||||
| ||||
Singlar från In Utero | ||||
|
In Utero är det amerikanska grungebandet Nirvanas tredje och sista studioalbum, släppt den 1 september 1993 via skivbolaget Geffen Records. Efter framgångarna med bandets tidigare album Nevermind ville Kurt Cobain göra ett mer extremt album med ett råare sound. Nirvana kontaktade därför Steve Albini, som hade sina rötter i noiserockbandet Big Black, för att se om han var intresserad av att producera albumet, vilket han var. Cobain, som skrev samtliga låtar på albumet, var imponerad av två av Albinis tidigare produktioner, Surfer Rosa av Pixies och Pod av The Breeders, och ville utnyttja Albinis teknik att fånga upp den naturliga atmosfären i inspelningsstudion med hjälp av flera olika mikrofoner utplacerade runt om i studion.
In Utero, som är latin för "i livmodern",[2] gick från början under namnet I Hate Myself and I Want to Die och senare Verse Chorus Verse innan det slutligen bestämdes att albumet skulle heta just In Utero. Inspelningen av albumet skedde i februari 1993 i Pachyderm Studio i Cannon Falls, Minnesota och Nirvana och Albini satte själva en deadline på två veckor för inspelningen av In Utero. Albini ville undvika all sorts inblandning av skivbolaget DGC Records vid producerandet av albumet och föreslog därför att Nirvana själva skulle betala för inspelningssessionerna, vilket de gick med på. Efter att inspelningen och mixningen av albumet var färdigställda kände Cobain att han inte var helt nöjd med slutresultatet. Nirvana kontaktade därför producenten Scott Litt och mixade tillsammans med honom om låtarna "Heart-Shaped Box" och "All Apologies" i Bad Animals Studio i Seattle, Washington. Albini var kritisk till den nya mixningen av albumet och ansåg att slutproduktionen inte alls lät som den han och Nirvana hade spelat in tidigare.
När In Utero lanserades fick det främst positiva reaktioner även om vissa recensenter var kluvna till albumet. Recensionerna handlade främst om hur olika In Utero och Nevermind var och att det verkade beröra de problem Cobain hade med att hantera berömmelsen han fick i och med Nirvanas genombrott två år tidigare. Albumet har i efterhand benämnts både som Cobains självmordsbrev och hans svanesång[3] eftersom han avled i april 1994, drygt ett halvår efter lanseringen av In Utero. Albumet nådde som bäst plats 1 i USA, Sverige och Storbritannien samt nådde upp på topp 10 i länder såsom Kanada, Australien, Finland och Norge. In Utero har certifierats för 6× platina i Kanada, 5× platina i USA och platina i Frankrike. I Sverige har albumet certifierats för guld. In Utero kom på plats 435 på Rolling Stones lista "The 500 Greatest Albums of All Time" och nominerades i kategorin Best Alternative Music Album vid Grammy Awards 1994. 2013, tjugo år efter albumets ursprungliga lansering, släpptes In Utero i en 20th Anniversary Edition, en 20th Anniversary Deluxe Edition och en 20th Anniversary Super Deluxe Edition innehållande flera tidigare outgivna låtar av Nirvana.
Referensfel: <ref>
-taggar finns för en grupp vid namn "not", men ingen motsvarande <references group="not"/>
-tagg hittades
<ref>
-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet Classic