Induktans | |
Grundläggande | |
---|---|
Definition | Förhållandet mellan det magnetiska flödet och strömstyrkan |
Storhetssymbol(er) | |
Enheter | |
SI-enhet | H |
SI-dimension | M·L2·T−2·I−2 |
CGS-enhet | cm−1s2 |
CGS-dimension | L−1·T2 |
Induktans är den del av motståndet (impedansen) mellan två punkter i en växelströmkrets som beror på självinduktion eller ömsesidig induktion.[1]
En elektrisk ström som flyter genom en krets orsakar ett magnetiskt fält och därmed ett magnetiskt flöde Φ genom kretsen. Förhållandet mellan det magnetiska flödet och strömstyrkan kallas induktans eller mera korrekt kretsens självinduktans. Vanligtvis används symbolen L för induktans. SI-enheterna för induktans är Weber per ampere, eller Henry (H): 1 H = 1 Wb/A.