Infinitesimalkalkyl

Isaac Newton och Gottfried Wilhelm von Leibniz utvecklade infinitesimalkalkylen under början av 1700-talet Isaac Newton och Gottfried Wilhelm von Leibniz utvecklade infinitesimalkalkylen under början av 1700-talet
Isaac Newton och Gottfried Wilhelm von Leibniz utvecklade infinitesimalkalkylen under början av 1700-talet

Infinitesimalkalkyl, från nylatinets infinitesimus, från infinit, med betydelsen oändlig, är den del av matematiken som behandlar gränsvärden, derivator och integraler. Namnet infinitesimalkalkyl syftar på de obegränsat (infinit) små tal som används. Termen inbegriper differentialkalkyl och integralkalkyl.[1] Enkelt uttryckt kan man säga att en infinitesimalkalkyl inbegriper beräknandet av oändligt små tal samt oändligt stora tal. Man undersöker matematiska förhållandens förändringar när en variabel närmar sig en gräns. Kalkylen är en del av en analysmetod där huvudsakligen funktioner undersöks. Funktionerna uttrycks med hjälp av differential- och integralkalkyler betraktade i infinitesimala sektioner.[2]

  1. ^ InfinitesimalkalkylNationalencyklopedin, läst 20 maj 2010.
  2. ^ Ellenberger, Bengt; Hasselqvist, Per Johan; Lång, Öjevind; Nyqvist, Per; Tunek, Viveka (2009). Hammarström, Stina. red. Allt du behöver veta för att överleva i det 21:a århundradet. Italien: Prisma. sid. 204-205. ISBN 978-91-518-5098-6 

From Wikipedia, the free encyclopedia · View on Wikipedia

Developed by Nelliwinne