Italiensk-turkiska kriget

Italiensk-turkiska kriget Italienskt batteri nära Tripoli. Ägde rum 29 september 1911 – 18 oktober 1912 Plats Libyen, Egeiska havet, östra Medelhavet, Röda havet Resultat Italiensk seger; starten på Första Balkankriget Territoriella ändringar Italien erövrar Tripolitanien, Cyrenaika, Fezzan och Tolvöarna Stridande  Italien  Osmanska riket Befälhavare och ledare I Libyen: Augusto Aubry Carlo Caneva I Egeiska havet: Marcello Amero D'Aste Giovanni Ameglio Alfredo Alberto LaCorte di Leuca III I Libyen: Neşet Bey Ismail Enver Mustafa Kemal Styrka 150 000[1] 8 000 reguljära turkiska trupper[2] 20 000 territorialtrupper[2] Totalt: 28 000 trupper[2] Förluster 3 380 döda 4 220 skadade 600 saknade[3] 4 000 döda[1] 6 000 skadade[1] 14 000 döda 5 370 skadade v • r Italiensk-turkiska kriget Preveza – Tobruk – Kunfudabukten – Beirut – Rhodos

v • r Kapplöpningen om Afrika Tunisien (1881) - Sudan (1881) - Egypten (1882) - Brittiska Somaliland (1884) – Wassoulou (1883) - Eritrea (1887) - Italienska Somaliland (1889) – Italienska Eritrea (1890) – Dahomey (1890) - Mashonaland (1890) - Dahomey (1892) - Matabeleland (1893) - Wassoulou (1894) - Ashanti (1895) - Etiopien (1895) - Matabeleland (1896) - Franska Somaliland (1896) – Zanzibar (1896) - Benin (1897) - Wassoulou (1898) - Tchad (1898) - Fashoda (1898) - Sydafrika (1899) - Namibia (1904) - Tanganyika (1905) - Marocko (1905) - Sydafrika (1906) - Ouaddai (1909) - Marocko (1911) - Marocko (1911) - Tripolitanien (1911) - Sydafrika (1914)

Italiensk-turkiska kriget, även kallat Tripoliskriget, ägde rum mellan 1911 och 1912 och handlade om striden mellan Italien och Turkiet om osmanska besittningar i Nordafrika. Italien var intresserat av hur det skulle gå med det vacklande osmanska riket. Sedan man försäkrat sig om fransk passivitet 1902 passade man nu på att gå till anfall medan de övriga makterna var upptagna av andra Marockokrisen.