Jean-Paul Sartre | |
Jean-Paul Sartre år 1967. | |
Pseudonym | Jacques Guillemin[1] |
---|---|
Född | Jean-Paul Charles Aymard Sartre 21 juni 1905 Paris, Frankrike |
Död | 15 april 1980 (74 år) Paris, Frankrike |
Yrke | författare, journalist |
Nationalitet | Fransman |
Språk | Franska |
Verksam | 1935–1960 |
Litterära rörelser | Existentialismen |
Noterbara verk | Äcklet (1938), Muren (1939) |
Priser | Nobelpriset i litteratur 1964 |
Hemort | Paris, Meudon, La Rochelle, Le Havre och Laon |
Partner | Simone de Beauvoir, Michelle Vian, Wanda Kosakiewicz[2] och Olga Kosakiewicz[2] |
Namnteckning | |
Jean-Paul Charles Aymard Sartre, född 21 juni 1905 i Paris, död 15 april 1980 i Paris, var en fransk författare, intellektuell och filosof. Han tilldelades Nobelpriset i litteratur 1964.[3][4] Motiveringen löd: ”för sina idérika skrifter, som genom sin frihetsanda och sitt sökande efter sanningen utövat ett vittgående inflytande på vår världsbild”. Han avböjde dock priset.
Sartre är känd som en av grundarna av existentialismen. Debutromanen La Nausée (Äcklet) utkom 1938, och sedan producerade han en mängd filosofiska, skönlitterära och politiska verk fram till sin död. I september 1944 bildade Sartre en redaktionskommitté för tidskriften Les Temps Modernes tillsammans med bland andra Raymond Aron, Maurice Merleau-Ponty och sin livskamrat, filosofen och författarinnan Simone de Beauvoir. Första numret kom ut i oktober 1945. Både Sartre och de Beauvoir engagerade sig starkt politiskt mot den franska och internationella borgerligheten och särskilt mot det franska kolonialstyret i Franska Algeriet.