Jean-Philippe Rameau | |
![]() Jean-Philippe Rameau | |
Levnad | |
---|---|
Född | 25 september 1683 Dijon, ![]() |
Död | 12 september 1764 (80 år) Paris, ![]() |
Begravd | Saint-Eustache |
Tonsättare | |
Epok/stil | Barocken |
Instrument | Cembalo |
Aktiva år | 1706–1764 |
Jean-Philippe Rameau, född 1683 (döpt den 25 september) i Dijon, död 12 september 1764 i Paris, var en fransk kompositör inom barockmusik samt en inflytelserik musikteoretiker.[1] Han ersatte Jean-Baptiste Lully som den dominerande kompositören inom fransk opera, och blev attackerad av dem som föredrog Lullys stil. Rameaus musikteoretiska skrifter lade grunden för mycket av den tonala musikens harmonilära. Han samarbetade bland annat med Voltaire och gjorde sig till ovän med Jean-Jacques Rousseau genom sina föraktfulla anmärkningar om en av Rousseaus kompositioner.[2] Kung Ludvig XV av Frankrike utnämnde Rameau till hovkompositör 1745, och adlade honom 1764.