Denna artikel är en del i en serie om |
---|
Jesu liv enligt Nya testamentet |
Kontext och perspektiv |
Historicitet |
|
Jesu historicitet handlar om vad man idag vetenskapligt kan belägga gällande den historiske personen som kallades Jesus från Nasaret, och som i Bibeln fick titeln Kristus (vilket århundradet efter hans död förvandlades till namnet Jesus Kristus).[1] Detta innefattar frågor såsom om han var medveten om att han grundade en ny religion skild från judendomen, inrättade den kristna kyrkan med aposteln Petrus som den förste påven i Rom, uppfattade sig själv som Guds son och en aspekt av Gud (enligt treenighetsläran), betraktade sig själv som Messias, samt om hans förkunnelse dominerades av talet om den sista tiden eller om han främst hade ett socialt och etiskt budskap.
Talrika vitt skilda försök har gjorts för att ge en bild av den historiske Jesus, hans utveckling och hans egen avsikt med sin förkunnelse. Men i stort sett saknas möjligheter till att vetenskapligt framhäva en av dessa bilder på bekostnad av de andra.[2] Hypotesen att Jesus Kristus såsom han beskrivs i Nya Testamentet inte existerat som historisk person kallas Jesusmyten eller Kristusmyten.[3] Den vetenskapliga hypotesen att den Jesusgestalt som beskrivs i Bibeln ”inte” grundar sig på någon historisk person kallas den ahistoriska hypotesen. Teorier om att Jesus existens helt är en uppfinning av kristna förfäktas idag i huvudsak av populärvetenskapliga författare, men betraktas av etablerade forskare i allmänhet som långsökta och osannolika konspirationsteorier.[4][5]
<ref>
-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet Tuckett