Johan Herman Lie Vogt

Johan Herman Lie Vogt
Född	14 oktober 1858[1][2] Tvedestrands kommun, Norge
Död	3 januari 1932[1][2] (73 år) Trondheim, Norge
Medborgare i	Norge
Utbildad vid	Stockholms universitet
Sysselsättning	Geolog, universitetslärare, metallurg
Arbetsgivare	Norges tekniske høgskole
Politiskt parti
Centrum
Barn	Thorolf Vogt (f. 1888) Fredrik Vogt (f. 1892) Johan Vogt (f. 1900) Jørgen Vogt (f. 1900)
Släktingar	Ragnar Vogt (syskon)
Utmärkelser
Fridtjof Nansens pris för enastående forskning, matematik- och naturvetenskapliga klassen (1911) Penrose Gold Medal (1928) Wollastonmedaljen (1932)[3]
Redigera Wikidata

Johan Herman Lie Vogt, född 14 oktober 1858 i Tvedestrand, död 3 januari 1932 i Trondheim, var en norsk mineralog och geolog, professor, bror till Ragnar Vogt.

Vogt blev student 1876 och cand. mineralogiæ 1880. Han blev 1881 amanuens vid metallurgiska laboratoriet i Kristiania, studerade bland annat vid Bergsskolan och Stockholms högskola, där han en tid var amanuens, utnämndes 1886 till professor i metallurgi vid Kristiania universitet samt var från 1912 professor i mineralogi och geologi vid Norges tekniske høiskole i Trondheim.

Han företog under årens lopp företagit många studieresor i Norge, några även i Sverige, samt skrev utom uppsatser i facktidskrifter bland annat Norges ertsforekomster (1884-89), Salten og Ranen (1890), Dunderlandsdalens jernmalmfelt (1895), De nordsvenske jernmalmforekomster (1897-98; han arbetade ivrigt för Ofotenbanan), Die Silikatschmelzlösungen (två band, 1903-04) och Die Lagerstätten der nutzbaren Mineralien und Gesteine (1909-11, andra upplagan 1914-21, tre band, med Franz Beyschlag och Paul Krusch). Vogt var 1893 med om att uppsätta "Zeitschrift für praktische Geologie" i Berlin. Han tilldelades Wollastonmedaljen 1932.

Vogt invaldes som ledamot av svenska Vetenskapsakademien 1920.