Kalabaliken i Bender | |||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|
Del av Stora nordiska kriget | |||||||
Kalabaliken i Bender (1877) av Charles Édouard Armand-Dumaresq. | |||||||
| |||||||
Stridande | |||||||
Sverige | Osmanska riket Krimkhanatet | ||||||
Befälhavare och ledare | |||||||
Karl XII (tillfångatagen) | Ismail pascha Devlet II Giray | ||||||
Styrka | |||||||
700–1 007 man[1][2] varav 42–60 stridande |
3 000–10 000 osmaner[3][4] 3 000–7 000 krimtatarer[3][4] | ||||||
Förluster | |||||||
12–31 döda[5][6] 669–995 tillfångatagna |
40–433 döda och sårade[5][6] |
Kalabaliken i Bender var en militär sammandrabbning som utspelade sig den 1 februari 1713 i det svenska fältlägret Karlopolis nära staden Bender, idag i utbrytarstaten Transnistrien i Moldavien, under det stora nordiska kriget. Händelsen, som fått sitt namn från det turkiska ordet "kalabalik", inträffade när den osmanska ledningen försökte tvinga Sveriges kung Karl XII att lämna sitt läger vid Bender, där han hade vistats sedan 1709.
Efter Karl XII:s nederlag mot Ryssland i slaget vid Poltava under sommaren 1709 flydde han till det Osmanska riket tillsammans med en mindre styrka svenskar och allierade kosacker. Han levde som en hedersgäst hos sultanen Ahmed III vid byn Varnița norr om Bender, där han lät bygga Karlopolis varifrån han styrde det svenska riket. Kungen försökte vinna turkiskt stöd för ett nytt krig mot Ryssland, men hans diplomatiska ansträngningar misslyckades. Under sin exil pressades Sveriges ekonomi hårt och Karl XII drev reformer samtidigt som han förberedde en återkomst för att återuppta kampen mot Sveriges fiender, men hans tid i Bender präglades av besvikelser och intriger. Trots att sultanen visade honom stor respekt, blev den kostsamma gästfriheten till slut en belastning för den osmanska statskassan, vilket tvingade den osmanska ledningen att fatta beslutet att med våld fördriva kungen från sitt läger och bortföra honom till Sverige.
Karl XII förberedde envist sitt försvar trots sin numerära underlägsenhet och att han var omringad av överlägsna turkiska och tatariska styrkor. Han vägrade bestämt att lämna sitt läger och genomförde modiga räder för att säkra förnödenheter. Situationen kulminerade i slutet av januari 1713 med hotande strid, men efter en dramatisk konfrontation och diplomatiska förhandlingar tvingades turkarna och tatarerna temporärt dra sig tillbaka, innan beslut fattades om att med våld fördriva kungen. Den 1 februari 1713 anföll turkiska och tatariska trupper Karl XII:s läger, vilka snabbt kunde storma svenskarnas förläggning. Trots ett modigt försvar och kungens ledarskap, inklusive en våldsam strid i svensklägrets kungshus, bröt turkarna och tatarerna igenom och satte kungshuset i brand, vilket till slut tvingade kungen och de övriga svenskarna att kapitulera efter åtta timmars strid. Fångenskapen blev dock kortvarig och Karl XII började snart planera sin återresa till Sverige och sina fortsatta krigsföretag. Händelsen fick långtgående politiska konsekvenser och har senare skildrats i både konst, litteratur och filmer som Kalabaliken i Bender (1983).