Karl XII:s vistelse i Bender avser perioden 1709 och 1713, då Sveriges kung Karl XII vistades utanför staden Bender, idag i utbrytarstaten Transnistrien i Moldavien, under det stora nordiska kriget (1700–1721). Karl XII sökte asyl i Osmanska riket efter hans stora nederlag mot Ryssland i slaget vid Poltava och den efterföljande kapitulationen vid Perevolotjna under sommaren 1709. Han placerades först utanför Bender, där han trotsade turkiska önskemål om att återvända till Sverige. Under sin vistelse styrde han Sverige på avstånd från svensklägret Karlopolis, en improviserad stad nära Bender. Administrationen blev ineffektiv och kungens ekonomi försvagades kraftigt. Karl XII lånade stora summor från turkiska och europeiska kreditorer och förlorade sin kreditvärdighet.
Kungen försökte övertala Osmanska riket att gå i krig mot Ryssland. Efter intensiva diplomatiska påtryckningar förklarade den osmanske sultanen Ahmed III krig 1710, men Karl XII nekades befäl över de turkiska styrkorna. Trots en inledande turkisk framgång mot Ryssland vid Prutfloden, ledde fredsförhandlingar till att Sveriges intressen marginaliserades. 1713 inträffade "kalabaliken i Bender", där Karl XII tillfångatogs efter en våldsam strid med turkiska och tatariska styrkor. Händelsen väckte uppmärksamhet i Europa och gav kungen det turkiska smeknamnet Demirbaş ("Järnhuvudet"). Efter fyra års vistelse utanför Bender och ytterligare ett år vid städerna Demotika och Adrianopel, tvingades Karl XII lämna Osmanska riket. Han reste förklädd som "kapten Peter Frisck" genom Europa till Stralsund 1714. Resan, som tog fjorton dagar, symboliserade hans vilja att återvända till kriget. Karl XII:s långa frånvaro försvagade Sverige, men hans dramatiska återkomst hyllades i hemlandet.