Karlopolis, även stavat Carlopolis, var först en förläggning som snabbt utvecklades till en svensk stad söder om byn Varnitsa inom norra delen av nuvarande Bender mellan 22 juli 1711 och dagen för kalabaliken i Bender den 1 februari 1713. I och med att Karl XII och det svenska manskapet inklusive höga ämbetsmän och officerare bodde där, var orten under denna tid de facto Sveriges huvudstad.
Efter flykten från Poltava slog sig Karl XII inledningsvis ner med ett tältläger vid östra stranden av floden Dnestr (Nistru) ett par kilometer sydöst om Bender. Då kungen insett att vistelsen skulle bli långvarig flyttade man över floden till en krök invid Benders fästning för att därefter etablera sig söder om byn Varnitsa, där en liten svensk stad växte upp som namngavs Karlopolis. Utöver följet som kommit med kungen från Poltava tillkom ett antal kvinnor och barn som sålts som slavar från ryssarna till turkarna samt krigsfångar som lösts ut så att det totalt kom att röra sig om över ett tusen svenskar.