Keltiberer var en grupp av blandfolk av kelter och iberer som bodde i ett område på den centrala-nordöstra iberiska halvön under de sista århundradena f.Kr. De benämndes uttryckligen som kelter av flera klassiska författare till exempel Strabon.[1] Dessa stammar talade det keltiberiska språket[2] och skrev det genom att anpassa det iberiska alfabetet, till den keltiberska skriften. De inskriptioner som har upptäckts, några av dem mera omfattande, har gjort det möjligt att klassificera det keltiberiska språket som ett keltiskt språk. Keltiberernas egna språk, keltoiberiska finns belagt från det första århundradet f.Kr.
Det är omstritt om keltiberna uppstod då kelter under antiken invandrade till norra och centrala Iberiska halvön och blandade sig med de där bosatta ibererna.[3][4] Arkeologiskt kopplar många fynd keltiberier till kelter i Centraleuropa, men fynden visar också skillnader jämfört med både Hallstattkulturen och Latènekulturen. Men det är också cirka 500 år i tidsavstånd till Hallstattkulturen. Jämförelser kan egentligen bara göras mot samtida latenekultur. Teorin om kelter från väst menar att områden på iberiska halvön tillhörde det ursprungliga keltiska språkområdet och alltså inte har invandrat dit.