Knut Lavard | |
Född | 12 mars 1096 Roskilde, Danmark |
---|---|
Död | 7 januari 1131 (34 år) Knut Lavards kapell, Danmark |
Begravd | Sankt Bendts kyrka |
Medborgare i | Konungariket Danmark |
Sysselsättning | Aristokrat |
Maka | Ingeborg av Kiev (g. 1117–, cirka)[1][2] |
Barn | Katarina Knudsdatter Kristin Knutsdotter (f. 1118)[3] Margrethe Knudsdatter (f. 1129) Valdemar den store (f. 1131)[1] |
Föräldrar | Erik Ejegod Bodil Thrugotsdatter |
Släktingar | Harald Kesja (syskon) Erik Emune (syskon) |
Redigera Wikidata |
Knut Lavard (på danska Knud Lavard), född i mitten av 1090-talet, död den 7 januari 1131 i Haraldsted, var en dansk prins och hertig som helgonförklarades. Knut var stamfader för kungafamiljen Valdemarerna och deras ättlingar.
Titeln lavard motsvarar engelskans lord.
Den svenska Knutsdagen har sitt ursprung som minnesdag åt Knut, och Knutsgillena är också instiftade i hans namn. Som kungligt helgon hörde Knut under medeltiden tillsammans med Olav i Norge och Erik i Sverige till de populäraste helgonen i Norden[4]. I Danmark och Norge är det dock Knut Lavards farbror Knut den helige som firas, med den 19 januari som sin dag.
<ref>
-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet klintberg