Koaxialkabel

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2024-11) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Koaxialkabel är en tvåpolig elkabel, som är uppbyggd av en metallisk ledare, mittledaren, omgiven av ett isolerande material, dielektrikum, som i sin tur är omgivet av ett ledande hölje, skärmen. Koppar eller tennbelagd koppar är vanliga ledarmaterial och som isolator används ofta plast i billiga kablar eller teflon i dyrare och bättre, då isolatorn inte smälter när koaxialkabelns ledare löds fast. Även luft eller skum används som dielektrikum.

Kabelns uppbyggnad ger en god skärmning vilket innebär att det mesta av signalen stannar i kabeln och inte stör eller störs av annan elektronik.^[1] Dessutom ger god skärmning låga förluster. I praktiken får man inte perfekt skärmning på grund av icke-ideala material, och koaxialkablar finns med mycket varierande kvalitet, diametrar och pris.

Både frekvensen och användningsområdet avgör vad som är tillräckligt bra kvalitet. En kabel för markbundna TV-sändningar lägre än 1 gigahertz behöver inte ha samma kvalitet som en kabel avsedd för mikrovågssignaler på över 5 gigahertz.

Kriterier på koaxialkablar är exempelvis karakteristisk impedans, förlust och effekttålighet. Impedansen bestäms av förhållandet mellan mittledardiameter och skärmdiameter, vilket också indirekt förklarar varför man inte ska göra skarpa krökar på koaxialkablar.