Kongsfjorden är en fjord på västra Spetsbergen i Svalbard. Den är 26 kilometer lång och varierar mellan 6 och 14 kilometer i bredd. Den är upp till 220–250 meter djup och har ett medeldjupet på 100 meter. [1] Den användes förr som en trygg ankringsplats av säl- och valfartyg och är idag ett populärt turistmål.
Vid fjordmynningen ligger Kapp Mitra på Mitrahalvøya i norr och Kvadehuken på Brøggerhalvøya i söder.
Den nordliga fjordarmen heter Krossfjorden och sträcker sig in i Albert I:s Land och Haakon VII:s Land, medan själva Kongsfjorden skär in åt sydost. Innerst i Kongsfjorden sträcker sig två glaciärer ned i fjordens botten: Kongsbreen, som är en del Kronebreen, och Kongsvegenglsaciären. Fjällen omkring är upp till 1 000 meter höga i norr och 900 meter i söder. Det finns sammanlagt fyra fyrar längs södra sidan av fjorden.
På Brøggerhslvön nära Ny-Ålesund finns den franska Forskningsbasen Jean Corbel.
Öarna i fjorden är den stora Blomstrandön samt de betydligt mindre Loénøyane och Storholmen inom Kongsfjordens fågelreservat. I sydväst, på östra sidan av Brøggerhalvøya finns kolfält, med det tidigare gruvsamhället Ny-Ålesund.
Kongsfjorden har en blandning av arktiskt och atlantiskt vatten, med tillförsel av sötvatten och sediment från glaciärer. Vattentemperaturen sjunker aldrig under fryspunkten och produktionen av fytoplankton startar i Kongsfjorden redan i mitten av april.