Back Belagerung von Konstantinopel (1453) ALS فتح القسطنطينية Arabic سقوط القسطنطنيه ARZ Cayida de Constantinopla AST Konstantinopolun fəthi Azerbaijani ایستانبولون فتحی AZB Аблога Канстанцінопаля (1453) Byelorussian Падзеньне Канстантынопалю BE-X-OLD Падане на Константинопол (1453) Bulgarian কনস্টান্টিনোপল বিজয় Bengali/Bangla

Konstantinopels fall

Konstantinopels fall
Del av Bysantinsk-osmanska krigen och Osmanska krigen i Europa

Belägringen av Konstantinopel (målad 1499).
Ägde rum 6 april 1453 – 29 maj 1453
Plats Konstantinopel (dagens Istanbul, Turkiet)
Resultat Avgörande osmansk seger;[1]
Slutet för det Bysantinska riket;
Konstantinopel blir osmansk huvudstad;
Början på kristenhetens moderna historia
Stridande
Bysantinska riket Bysantinska riket
Republiken Genua Republiken Genua 		Osmanska riket Osmanska riket
Befälhavare och ledare
Bysantinska riket Konstantin XI  †
Bysantinska riket Loukas NotarasAvrättning
Republiken Genua Giovanni Giustiniani  †[2] 		Osmanska riket Mehmet II
Osmanska riket Zağanos Pascha
Osmanska riket Suleiman Baltoghlu
Styrka
7 000-10 000

[3]
26 skepp[4]

[5][6][7](Baserat på senaste beräkningarna och osmanska dataarkiveringar)

160 000[8][9]-200 000[2] till 300 000[10] (samtida västerländska uppskattningar)

70 skepp[11] 20 galärer[12]

Förluster
4 000 döda[13] Okänt

Konstantinopels fall är den händelse år 1453, då det bysantinska rikets huvudstad Konstantinopel belägrades och erövrades av Osmanska riket under ledning av sultan Mehmet II. Staden Konstantinopel försvarades av kejsaren Konstantin XI Palaiologos men föll tisdagen den 29 maj 1453. Än idag betraktar många greker tisdagen som veckans otursdag.

Konstantinopels fall utgör en viktig historisk händelse som bland annat innebar det bysantinska rikets slutgiltiga fall, den siste romerske kejsaren Konstantin XI Palaiologos' död (Mehmet utnämnde sig dock efter segern till arvtagare av det romerska riket och gav sig titeln Caesar samt "de kristnas försvarare"), och en stor strategisk framgång för Osmanska riket, vars hegemoni i östra Medelhavet och på Balkan förblev ohotad under många hundra år.

Konstantinopels fall brukar ofta få markera medeltidens slut och början för renässansen och tidigmodern tid, eftersom det var då som den gamla religiösa ordningen upphörde i Europa.

  1. ^
  2. ^ [a b] Pertusi (red.), Agostino (1976) (på italienska). La Caduta di Costantinopoli. Fondazione Lorenzo Valla: Verona. (An anthology of contemporary texts and documents on the fall of Constantinople; includes bibliographies and a detailed scholarly comment) 
  3. ^ Runciman, Steven (1965) (på engelska). The Fall of Constantinople, 1453. Cambridge: Cambridge University Press. sid. 85. ISBN 0-5213-9832-0 
  4. ^ Nicolle, David (2000) (på engelska). Constantinople 1453: The end of Byzantium. Oxford: Osprey Publishing. sid. 45. ISBN 1841760919 
  5. ^ Norwich, John Julius (1997) (på engelska). A Short History of Byzantium. New York: Vintage Books 
  6. ^ Nicolle, David (2000) (på engelska). Constantinople 1453: The end of Byzantium. Osprey Publishing. ISBN 1-84176-091-9 
  7. ^ İnalcık, Halil (2008), Osmanlı İmparatorluğu Klasik Çağ (1300-1600)
  8. ^ Chronicles of George Sphrantzes; Greek text is reported in A. Mai, Classicorum auctorum e Vaticanis codicibus editorum, tome IX, Romae 1837, ss 1–100
  9. ^ The Destruction of the Greek Empire, Edwin Pears
  10. ^ Leonardo di Chio, Letter,927B: "three hundred thousand and more".
  11. ^ Nicolle, David (2000) (på engelska). Constantinople 1453: The end of Byzantium. Osprey Publishing. sid. 44. ISBN 1-84176-091-9 
  12. ^ Uyar, Mesut; Erickson, Edward J. (2009) (på engelska). A military history of the Ottomans: from Osman to Atatürk. Santa Barbara: Praeger. sid. 37. ISBN 9780275988760 
  13. ^ Phrantzes, The Fall of the Byzantine Empire
From Wikipedia, the free encyclopedia · View on Wikipedia

Developed by Nelliwinne