Konstantinopels fall | |||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|
Del av Bysantinsk-osmanska krigen och Osmanska krigen i Europa | |||||||
Belägringen av Konstantinopel (målad 1499). | |||||||
| |||||||
Stridande | |||||||
Bysantinska riket Republiken Genua |
Osmanska riket | ||||||
Befälhavare och ledare | |||||||
Konstantin XI † Loukas Notaras Giovanni Giustiniani †[2] |
Mehmet II Zağanos Pascha Suleiman Baltoghlu | ||||||
Styrka | |||||||
7 000-10 000 | [5][6][7](Baserat på senaste beräkningarna och osmanska dataarkiveringar)
160 000[8][9]-200 000[2] till 300 000[10] (samtida västerländska uppskattningar) | ||||||
Förluster | |||||||
4 000 döda[13] | Okänt |
|
Konstantinopels fall är den händelse år 1453, då det bysantinska rikets huvudstad Konstantinopel belägrades och erövrades av Osmanska riket under ledning av sultan Mehmet II. Staden Konstantinopel försvarades av kejsaren Konstantin XI Palaiologos men föll tisdagen den 29 maj 1453. Än idag betraktar många greker tisdagen som veckans otursdag.
Konstantinopels fall utgör en viktig historisk händelse som bland annat innebar det bysantinska rikets slutgiltiga fall, den siste romerske kejsaren Konstantin XI Palaiologos' död (Mehmet utnämnde sig dock efter segern till arvtagare av det romerska riket och gav sig titeln Caesar samt "de kristnas försvarare"), och en stor strategisk framgång för Osmanska riket, vars hegemoni i östra Medelhavet och på Balkan förblev ohotad under många hundra år.
Konstantinopels fall brukar ofta få markera medeltidens slut och början för renässansen och tidigmodern tid, eftersom det var då som den gamla religiösa ordningen upphörde i Europa.