Back Modes grecs Catalan Kirketoneart Danish Kirchentonart German Gregorian mode English Modos griegos Spanish Kirikulaadid Estonian Kirkkosävellaji Finnish Modalité grégorienne French 教会旋法 Japanese 교회 선법 Korean
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2016-06) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Kyrkotonarter, också kända som modala skalor eller kyrkotonala skalor, är ett flertal tonarter och skalor som användes under medeltiden, och som är grunden för modal improvisation inom bland annat 50-talsjazz och senare. Inom klassisk musik och konstmusik har dessa skalor blivit ovanliga efter medeltiden, sånär som på dur-tonarter och rena moll-tonarter som därefter länge varit de dominerande.
Med tonförrådet enligt bilden definieras tonarterna:
| I denna artikel |
| används tonnamnen |
| Bess (B♭) och B.
|
| Se olika skrivsätt. |
- Jonisk, grundton C (durskala, ej modal)
- Dorisk, grundton D
- Frygisk, grundton E
- Lydisk, grundton F
- Mixolydisk, grundton G
- Eolisk,[1] grundton A. Mollskala.
- Lokrisk, grundton B
De innehåller med andra ord samma toner, men är förskjutningar av durskalan (jonisk). Kyrkotonarterna är idag mer kända för musiker under ordet modus eller det engelska ordet mode,[källa behövs] vilket även kan avse andra mindre vanliga mollskalor.
- ^ Stavning enligt Bonniers musiklexikon och Nationalencyklopedien.