Lagsprint, inledningsvis i mästerskapssammanhang (fram till 2002, men användandet av beteckningen släpade efter i många år[1]) kallad olympsk sprint, är en gren inom bancykling i vilken tremannalag kör tre varv på banan. Varje lagmedlem skall anföra laget under varsitt varv (och sedan utgå) och tiden på den kvarvarandes passage av mållinjen avgör lagets resultat. I matcher startar vardera laget mitt på varsin långsida (vid start-/mållinjen för förföljelselopp). När den förste (som startar i en startgrind som håller fast bakjulet tills starten går, de båda andra lagmedlemmarna står vid sidan av och utanför denne vid starten) passerar mållinjen första gången efter starten (det återstår två varv av loppet då), vilket han/hon måste göra före de båda övriga, skall denne vika av utanför den röda sprintlinjen (senast femton meter efter passagen av start-/mållinjen), varefter han/hon skall hålla sig i banans ytterdel och ej får bidra till loppet (eller vara i vägen för motståndarna). Detsamma gäller den andra deltagaren när denne gjort sin plikt som anförare under det andra varvet och lämnat den tredje kvar att ensam slutföra loppet.
Före matcherna körs en kvalificering på tid. De åtta lag som har bäst kvaltider går vidare till "första omgången" och i denna möts dessa åtta lag enligt: ettan mot åttan, tvåan mot sjuan, trean mot sexan och fyran mot femman. De fyra vinnarna går vidare till final respektive bronsmatch baserat på de tider de uppnådde i matcherna (inga semifinaler körs –- de två lagen som haft bäst tider kör final och de båda övriga kör om bronset). Vid internationella mästerskap och i Nations Cup skall de fyra utslagna lagen erhålla placeringarna fem till åtta enligt de tider de erhöll i matcherna, men vid olympiska spel kör de däremot matcher om dessa placeringar (femte tid mot sjätte gör upp om placeringarna fem och sex, medan de båda övriga kör om platserna sju och åtta).
Om två eller flera lag har samma tid avgör tiden på det sista varvet deras inbördes placeringar.
Laguppstälnningen får ändras från kvalet till första omgången och från första omgången till final/bronsmatch/placeringsmatch.
Lagsprint påminner om lagförföljelselopp, men i dessa kör fyra åkare per lag, och minst tre av dem måste vara kvar hela loppet (i stället för att successivt tvingas utgå) eftersom tiden tas på den åkare som kommer trea över mållinjen. Distansen är också längre, 4000 m, i stället för bara tre varv (750 m på en 250-metersbana, vilket är standardlängd för internationella mästerskap). I jämförelse med landsvägscykling kan lagförföljelseloppet ses som en motsvarighet till lagtempolopp, medan lagsprint snarare motsvarar avslutningen på ett föga kuperat linjelopp som avslutas med en masspurt där de olika lagen kör uppdrag ("lead-outs") för sina spurtare (dessa har dock sådär 200 km i benen innan de spurtar så landsvägsspurtare har inte mycket att hämta i bansprint, och vice versa). En äldre benämning på lagsprint var "italienskt förföljelselopp" (till skillnad från "australiskt förföljelselopp").[2]
Lagsprint har körts vid världsmästerskapen sedan 1995 (herrar) och 2007 (damer), medan grenen infördes vid olympiska spelen 2000 (herrar) och 2012 (damer)[3]. Vid europamästerskapen har lagsprint ingått sedan dessas första upplaga 2010 för båda könen. Damer körde med tvåmannalag fram till juni 2020 (och de körde då bara två varv), men sedan dess är damernas format detsamma som herrarnas (de på grund av COVID19-pandemin till 2021 uppskjutna olympiska spelen berördes dock ej[4]).