Landeshoheit

Landeshoheit var den rätt som innehades av de adliga vasaller inom det tysk-romerska riket som riksomedelbar status, och syftade på deras rätt att regera inom sina egna territorier.[1] De tyska furstarna - oavsett titel - regerade i praktiken som självständiga monarker, men juridiskt sett var de vasaller till den tysk-romerska kejsaren, och detta faktum ifrågasattes aldrig formellt så länge riket existerade.

  1. ^ Gagliardo, J. G., The Holy Roman Empire as Idea and Reality 1763–1806, Indiana University Press, 1980, s. 4.

From Wikipedia, the free encyclopedia · View on Wikipedia

Developed by Nelliwinne