Langobardernas historia

Langobardernas historia (latin: Historia gentis Langobardorum) är ett historieverk i sex böcker av benediktinermunken Paulus Diaconus, skrivet tidigast 787 och senast 796. Det skildrar langobardernas historia från deras mytologiska ursprung i Skandinavien fram till kung Liutprands död 743, och innehåller mycket information om Bysantinska riket, frankerna och andra samtida folkslag. Historieskrivningen är ur ett langobardiskt patriotiskt perspektiv och har särskilt historiskt värde för sitt avhandlande av relationerna mellan langobarderna och frankerna. Författarens huvudkällor var 600-talsskriften Origo gentis Langobardorum, Liber Pontificalis, Secundus av Trents förlorade historieverk om langobarderna och Beneventos stadsannaler; han använde också verk av Beda venerabilis, Gregorius av Tours och Isidor av Sevilla.