Laryngalteorin

Ferdinand de Saussure (1857-1913) formulerade laryngalteorin 1878 vid endast 20 års ålder.

Laryngalteorin är en språkhistorisk teori om det indoeuropeiska urspråket, som först formulerades av den schweiziske lingvisten Ferdinand de Saussure 1878.[1] Den beskriver ett antal hypotetiska konsonanter, så kallade laryngaler, som fanns i urspråket, men som med få undantag inte har bevarats i de indoeuropeiska dotterspråken. Nutida språkhistoriker antar i allmänhet att det fanns tre laryngaler, som brukar betecknas *h₁, *h₂ och *h₃.[2] Det är inte känt, annat än i mycket grova drag, hur konsonanterna uttalades, och ordet laryngal, som också har betydelsen glottal konsonant, används främst av historiska skäl.[3]

  1. ^ Clackson (2007), s. 54
  2. ^ Trask (2000), s. 186
  3. ^ Ringe (2006), s. 9

From Wikipedia, the free encyclopedia · View on Wikipedia

Developed by Nelliwinne