Lev Trotskij | |
Lev Trotskij
| |
Född | Lejba Davidovitj Bronstein 7 november 1879 Janovka (nära Jelizavetgrad), guvernementet Cherson, Kejsardömet Ryssland |
---|---|
Död | 21 augusti 1940 (60 år) Coyoacán, Mexico City, Mexiko |
Gravplats | Lev Trotskijs hems museum |
Nationalitet | Rysk sedan Sovjetisk |
Maka | Aleksandra Sokolovskaja Natalja Sedova |
Namnteckning |
Lev Davidovitj Trotskij (ryska: Лев Дави́дович Тро́цкий), ursprungligen Bronstein, född 7 november 1879 i guvernementet Cherson i Kejsardömet Ryssland, mördad 21 augusti 1940 i Mexico City, var en rysk (sovjetisk) politiker, revolutionär och marxistisk teoretiker av judisk härkomst.[1][2]
Trotskij var som socialdemokrat ledare för Ryska revolutionen 1905 och blev bolsjevik efter februarirevolutionen 1917. Han var, tillsammans med Vladimir Lenin, en av ledarna för oktoberrevolutionen och blev folkkommissarie för utrikes ärenden (utrikesminister) i den sovjetryska regeringen ("Folkkommissariernas råd") 1917–1918.
Trotskij deltog vid fredsförhandlingarna i Brest-Litovsk. Som krigskommissarie var han ansvarig för grundandet av Röda armén och dess ledare under ryska inbördeskriget 1918–1920.
Efter Lenins död 1924 organiserade Trotskij den så kallade vänsteroppositionen inom Allryska kommunistiska partiet (bolsjevikerna) mot generalsekreteraren Josef Stalin. Kraftmätningen slutade dock med att Stalin segrade och Trotskij uteslöts ur partiet 1927 och utvisades från Sovjetunionen 1929. Han fortsatte bekämpa stalinismen inom den internationella kommunistiska organisationen Komintern, men lämnade denna år 1938 och bildade Fjärde internationalen.
Trotskij mördades år 1940 i Mexiko av en sovjetisk agent.
Pseudonymen Trotskij tog han under flykten från Sibirien år 1902. Namnet kom ironiskt nog från hans fångvaktare i Odessa och skulle därefter för alltid användas istället för familjenamnet Bronstein.