Del av en serie om Konservatism |
|
Varianter | |
Frihetlig · Grön · Kultur · Liberal | |
Principer | |
Auktoritet · Disciplin · Elitism (Aristokrati |
|
Filosofer | |
Bonald · Burke · Carlyle · Chateaubriand |
|
Statsmän | |
Adams · Adenauer · Bismarck · Churchill | |
Liberalkonservatism (av latin liber, fri, och conservare, bevara) är en politisk filosofi som förenar konservatismens respekt för traditionella värden och samhällsinstitutioner med liberalismens syn på marknadsekonomi och individuella friheter. Filosofin omfattas idag av många etablerade höger-mitten-partier i främst Västeuropa. Exempel på liberalkonservativa partier är Tories i Storbritannien, Moderaterna i Sverige och Samlingspartiet i Finland.
Trots att det råder ideologiska skillnader mellan konservatism och liberalism, finns det ofta en stark liberal tradition inom konservatismen. Statsvetaren Stefan Olsson förklarade denna paradox på följande vis: när människor tvingas ta ansvar för sina egna liv och inte kan vända sig till en modern och progressiv stat, så väljer de i stället att förlita sig på nedärvda traditioner i högre utsträckning.[1]
Flera författare på den högerliberala tankesmedjan Timbro har argumenterat för ståndpunkten att konservatism kan förenas med klassisk liberalism.[2][3][4][5]
Termen skall inte förväxlas med konservativ liberalism, som är en förgrening av liberalism och inte konservatism.[6] Vidare skiljer sig liberalkonservatism från exempelvis socialliberalism, där tradition inte tillmäts något intrinsikalt värde, endast ett instrumentellt.