liviska | |
līvõ kēļ, rāndakēļ | |
Talas i | Lettland |
---|---|
Region | Livland |
Antal talare | 10 |
Status | starkt hotat |
Språkfamilj | Uraliska språk |
latinska | |
Officiell status | |
Officiellt språk i | Lettland (ursprungsspråk) |
Språkkoder | |
ISO 639‐3 | liv |
SIL | LIV |
Regionen där liviska talades i historiskt (ljusare) och talas i dagens läge (mörkare) |
Liviska är ett östersjöfinskt språk som talas av liver i västra Lettland. Det är ett av de allvarligast utrotningshotade språken i världen för närvarande; det talas bara av omkring 35 personer, varav på sin höjd tio flytande (uppgift från 2009). Det rapporterades att den sista personen som hade liviska som modersmål dog i juni 2013.[1] Men Biruta Lepste, född 1932, lever fortfarande. Hon är dotter till Līna Lepste som var dotter till Mārtiņš Lepste som var lärare i liviska språket ända till sin död 1958.[2]
1925 räknades 1238 liver i Lettland och ännu i slutet av 1930-talet fanns 12 liviska byar i Kurland, men till följd av andra världskriget och kollektiviseringen under sovjettiden försvann dessa och med dem grunden för liviskan som vardagsspråk.
Några liver lär eller har lärt sig språket i ett försök att återuppliva det, men antalet liver och tillfällen att använda språket är få. Äldsta liviskspråkiga boken är 1863 års översättning av Matteusevangeliet.
Liviska har erkänts som ett ursprungsspråk i Lettland.[3] Språket är kritiskt utrotningshotat eller sovande. Antal talare är högst 18.[4]