Livscykelanalys eller life-cycle assessment (LCA) är en metod för att åstadkomma en helhetsbild av hur stor den totala miljöpåverkan är under en produkts hela livscykel.[1] Detta inkluderar tiden från råvaruutvinning, via tillverkningsprocesser och användning till avfallshanteringen, inklusive alla transporter och all energiåtgång i mellanleden.
Livscykelanalyser kan göras på alla mänskliga aktiviteter och produkter som mat, förpackningar, elektronik, bränslen, transporter etc.
Genom att ta reda på i vilket steg i produktionskedjan miljöpåverkan är som störst, kan företagen rikta sina miljöansträngningar åt rätt håll och skapa ett effektivt miljöledningssystem. Det finns också stöd och metoder för att använda resultat av LCA för exempelvis produktutveckling och marknadsföring.
Idag gör allt fler företag och organisationer livscykelanalyser som en del av sitt miljöarbete. Genom ökad efterfrågan på miljöinformation, stärkt miljölagstiftning inom EU och en ökad trend mot globalt ansvarsfullt företagande sprids industrins och samhällets användning av LCA. De nordiska länderna var särskilt under 1990-talet ledande i att göra livscykelanalyser och att utveckla metoden. De var också starkt drivande vid utvecklingen av de internationella LCA-standarderna. Sedan början av 2000-talet har övriga världen, med först Europa och sedan Asien, följt med i denna metodutveckling, med snabb utveckling av industriella, affärsmässiga och samhälleliga tillämpningar.