Lockrop är en övergripande term för skandinavisk vokal vallmusik med ursprung i fäbodsdriften. Det är en improvisatorisk och ursprungligen funktionell form för musicerande. Lockrop har använts som arbetsredskap inom fäbodkulturen - se fäboddrift - för att locka på boskap och för att kommunicera mellan fäbodar ute i skogarna.[1] Ett antal dialektala termer har använts: kulning, kôlning, kauking, kaukning, hojning, kujning med flera. Termen kulning som härrör från Dalarna har under de senaste decennierna blivit den mest kända beteckningen på vallmusikens lockrop. I Norge och i gränstrakterna mellan Sverige och Norge finns också beteckningar som lalning eller lålning. Rösttekniken karakteriseras av en kraftig tonansats och vibratofri ton, ibland i extremt högt register, men omfattar också rop i talläge.[1][2]