Logisk positivism är en filosofisk riktning som också kallas logisk empirism, främst representerad av den så kallade Wienkretsen, som kombinerade två grundläggande idéer: att endast observerbara fakta är vetbara (förutom a prioriska satser; som satser i matematiken och logiken) med en djup tro på att studiet av filosofins frågor skulle främjas av att man tog hjälp av de verktyg den nyligen utvecklade formella logiken erbjöd. Empirismen hade gått i arv från de brittiska empiristerna med filosofer som John Locke och David Hume via Auguste Comte till Ernst Mach; logiken ursprungligen från Gottlob Frege, Bertrand Russell, Rudolf Carnap och Ludwig Wittgenstein, särskilt den senares Tractatus logico-philosophicus. På så vis skulle filosofin nå den exakthet naturvetenskapen och matematiken nått.