| ||
![]() | ||
Allmänt | ||
---|---|---|
Typ | Eskorthangarfartyg | |
Operatörer | ![]() ![]() | |
Före | - | |
Efter | Bogue-klass | |
Färdigställda | 2 | |
Tekniska data | ||
Deplacement | 9 000–15 700 ton | |
Längd i vattenlinjen | 142 meter | |
Längd över allt | 150 meter | |
Bredd | 21,3 meter | |
Djupgående | 7,67 meter | |
Framdrift | ||
Maskinstyrka | 8 500 shp (6 300 kW) | |
Prestanda | ||
Maxfart | 16,5 knop (30,6 km/h) | |
Räckvidd | 10 000 nautiska mil (19 000 km) vid 14 knop | |
Lastförmåga | ||
Besättning | 856 | |
Beväpning | ||
Bestyckning | Long Island: 1 x 12,7 cm sjömålskanon 2 x 7,6 cm kanoner Archer: 3 x 10,2 cm allmålskanoner 8 x 20 mm automatkanoner 15 x kulsprutor | |
Flygplan | Long Island: 30 Archer: 15 | |
Flygdäck | 123,3 meter |
Long Island-klassen var en klass bestående av två eskorthangarfartyg, ursprungligen benämnd "AVG" (Aircraft Escort Vessels/Flygplans Eskort Farkoster). De konverterades från C3-klass handelsfartyg.
Det första fartyget i klassen - USS Long Island, ursprungligen AVG-1, senare ACV-1 och sedan CVE-1 - sjösattes den 11 januari 1940 och tjänstgjorde i den amerikanska flottan under hela andra världskriget.
Det andra och sista fartyget i klassen - HMS Archer (D78) - sjösattes den 14 december 1939 och tjänstgjorde i Royal Navy under hela andra världskriget. Det finns också upptaget i den amerikanska flottans register som BAVG-1; "B" stod förmodligen för "brittisk".[1][2][3]