Ludvig Lejonet | |
---|---|
Bild av Ludvig från 1300-talet. | |
Regeringstid | 21 maj 1216–22 september 1217 (erkänd av baroner och Londons innevånare, men sedan tvingad att erkänna, att han aldrig hade varit engelsk kung) |
Företrädare | Johan utan land |
Efterträdare | Henrik III |
Regeringstid | 14 juli 1223–8 november 1226 |
Kröning | 6 augusti 1223 i katedralen Notre-Dame de Reims |
Företrädare | Filip II August |
Efterträdare | Ludvig den helige |
Gemål | Blanche av Kastilien |
Ätt | Capetingerna |
Far | Filip II August |
Mor | Isabella av Hainaut |
Född | 5 september 1187 Paris |
Död | 8 november 1226 (39 år) Montpensier |
Begravd | Klosterkyrkan Saint-Denis |
Ludvig VIII, Ludvig lejonet, (franska Louis VIII, Louis le Lion, ibland Cœur de lion), född 5 september 1187 i Paris, död 8 november 1226 i Montpensier, var kung av Frankrike från den 14 juli 1223 till sin död.
Ludvig VIII var sin far behjälplig under dennes fälttåg mot Johan utan land. År 1216 företog han en landstigning i England som tronpretendent och hyllades som kung i London men lyckades aldrig sätta sig i besittning av hela landet. Genom fördraget i Lambeth 1217 kom han att avsäga sig anspråken på Englands tron mot en kompensation om 10 000 mark. Sedan han 1223 övertagit tronen av sin far skaffade han sig inflytande i Flandern och företog ett fälttåg mot Raimond VII av Toulouse och albigenserna.[1]