Magnus Stenbock | ||
---|---|---|
Magnus Stenbock (1708) av Georg Engelhard Schröder. | ||
Titlar
| ||
Tidsperiod | 1697–1700 | |
Utnämnd av | Karl XII | |
Generalmajor i infanteriet
| ||
Tidsperiod | 1700–1704 | |
Utnämnd av | Karl XII | |
Generallöjtnant i infanteriet
| ||
Tidsperiod | 1704–1705 | |
Utnämnd av | Karl XII | |
General i infanteriet
| ||
Tidsperiod | 1705–1713 | |
Utnämnd av | Karl XII | |
Tidsperiod | 1705–1711 | |
Utnämnd av | Karl XII | |
Företrädare | Carl Gustaf Rehnskiöld | |
Efterträdare | Jacob Burensköld | |
Tidsperiod | 1710–1717 | |
Utnämnd av | Karl XII | |
Tidsperiod | 1713–1717 | |
Utnämnd av | Karl XII | |
Företrädare | Nils Gyllenstierna | |
Efterträdare | Carl Mörner | |
Övrigt arbete | Målare, konsthantverkare, författare, poet, universitetskansler | |
Militärtjänst
| ||
I tjänst för | Nederländerna Tysk-romerska riket Sverige | |
Försvarsgren | Infanteriet | |
Tjänstetid | 1685–1717 | |
Grad | Fältmarskalk | |
Befäl | Kalmar regemente Dalregementet Stenbocks dragonregemente | |
Slag/krig | Pfalziska tronföljdskriget | |
| ||
Personfakta
| ||
Födelsenamn | Magnus Gustafsson Stenbock | |
Smeknamn | Måns Bock, Måns Lurifax, Bocken[1] | |
Född | 12 maj 1665 Jakobs församling i Stockholm, Sverige | |
Alma mater | Uppsala universitet | |
Död | 23 februari 1717 (51 år) Kastellet i Köpenhamn, Danmark | |
Begravd | Oxenstiernska gravkoret i Uppsala domkyrka | |
Släkt
| ||
Frälse- eller adelsätt | Stenbock | |
Far | Gustaf Otto Stenbock | |
Mor | Christina Katarina De la Gardie | |
Familj
| ||
Gift | 23 mars 1690 Stockholm | |
Make/maka | Eva Magdalena Oxenstierna | |
Barn | Elva barn (nio söner och två döttrar) | |
Grevliga ätten Stenbocks vapen |
Magnus Stenbock, född 12 maj 1665 i Jakobs församling i Stockholm, död 23 februari 1717 i Köpenhamn, var en svensk greve och militär. Han var en av befälhavarna inom den karolinska armén under det stora nordiska kriget och en framträdande gestalt inom Stenbocksätten. Han studerade vid Uppsala universitet och gick i svensk krigstjänst under Pfalziska tronföljdskriget, där han deltog i slaget vid Fleurus. Efter slaget befordrades han till överstelöjtnant, trädde i tysk-romersk tjänst som generaladjutant och ingick äktenskap med Eva Magdalena Oxenstierna, dotter till statsmannen Bengt Gabrielsson Oxenstierna. Åter i svensk tjänst blev han regementschef först i Wismar, senare för Kalmar regemente och Dalregementet.
I det stora nordiska kriget tjänade Stenbock under kung Karl XII i dennes fälttåg i Baltikum och Polen. Stenbock fick kungens uppmärksamhet när han i egenskap av direktör för generalkrigskommissariatet insamlade betydande penningmedel och livsmedel för den svenska arméns underhåll. År 1705 befordrades han till general i infanteriet och utsågs till guvernör över Skåne. På guvernörsposten uppvisade Stenbock sina administrativa färdigheter och organiserade Skånes försvar mot en dansk invasionsarmé, som han besegrade i slaget vid Helsingborg 1710. Under 1712 genomförde han ett fälttåg i norra Tyskland och besegrade en sachsisk-dansk armé i slaget vid Gadebusch, en prestation som gjorde att Stenbock befordrades till fältmarskalk. Hans karriär dalade efter hans skoningslösa ödeläggelse av staden Altona 1713. Då han omringades av övermäktiga allierade trupper blev Stenbock tvungen att kapitulera inför kung Fredrik IV av Danmark under belägringen av Tönning. Under fångenskapen i Köpenhamn avslöjade danskarna en hemlig flyktplan som Stenbock planerade att utföra och placerade honom på Kastellet. Där utsattes han för en ärekränkningskampanj av Fredrik IV och dog 1717 efter en lång tids sjukdom.
Stenbock var en god talare och var vid sidan av sina militära och administrativa yrken en skicklig målare och konsthantverkare. Hans militära framgångar bidrog till att det skapades en hjältekult kring honom i Sverige. Under nationalromantiken hyllades han bland svenska historiker, men även av kulturpersonligheter som Carl Snoilsky i dennes dikt "Stenbocks kurir". Hans namn finns på gator i flera svenska städer och 1901 invigdes en ryttarstaty av Stenbock vid Helsingborgs rådhus.