Markis de Sade | |
Född | 2 juni 1740[1][2][3] Hôtel de Condé[4], Frankrike |
---|---|
Död | 2 december 1814[1][2][3] (74 år) Charenton, Frankrike |
Begravd | Charenton |
Medborgare i | Frankrike[5] |
Utbildad vid | Lycée Louis-le-Grand |
Sysselsättning | författare[6], dramatiker, filosof[6], prosaist[7] |
Noterbara verk | De 120 dagarna i Sodom |
Politiskt parti | |
partilös | |
Maka | Renée-Pélagie de Sade |
Barn | Louis-Marie de Sade (f. 1767) Armand de Sade (f. 1769) Madeleine-Laure de Sade (f. 1771) |
Föräldrar | Jean-Baptiste-François-Joseph de Sade Marie Eleonore de Maillé[8] |
Namnteckning | |
Heraldiskt vapen | |
Redigera Wikidata |
Donatien Alphonse François de Sade, mest känd som markis de Sade, född 2 juni 1740 i Paris, död 2 december 1814 i Saint-Maurice, Val-de-Marne, var en fransk aristokrat, revolutionär, filosof och författare, ryktbar som libertin och internerad långa perioder av sitt liv. Han använde själv sällan sin ärvda grevetitel utan föredrog ”markis”, en hövlighetstitel som han haft innan han blev myndig.
Hans släktnamn har gått till eftervärlden som substantiv; redan 1834 förekom det nybildade ordet ”sadism” i ett franskt lexikon,[9] och det skulle bli en del av alla språk. Det skulle också bilda en särskild kategori inom läkarvetenskapens beskrivningar av sexualitet [10] och så småningom även införlivas som en partialdrift i psykoanalytisk teoribildning.[11] Mot slutet av 1800-talet fick författaren Sade tillnamnet le divin marquis, ”den gudomlige markisen”, i Pietro Aretinos efterföljd, denne slagkraftige satiriker tillika förste erotiske författare i modern tid. Långt in på 1900-talet var flera av Sades litterära verk förbjudna att saluföra.