Back ماونو كويفيستو Arabic ماونو كويڤيستو ARZ Mauno Koivisto AST Маўна Койвіста Byelorussian Маўна Койвіста BE-X-OLD Mauno Koivisto Breton Mauno Koivisto Catalan Mauno Koivisto Czech Mauno Koivisto Welsh Mauno Koivisto Danish
| Mauno Koivisto | |
.jpg) Mauno Koivisto 1992.
| |
| Tid i befattningen 27 januari 1982–1 mars 1994 | |
| Statsminister | |
|---|---|
| Företrädare | Urho Kekkonen |
| Efterträdare | Martti Ahtisaari |
| Tid i befattningen 26 maj 1979–26 januari 1982 | |
| President | Urho Kekkonen |
| Ställföreträdare | Eino Uusitalo |
| Företrädare | Kalevi Sorsa |
| Efterträdare | Kalevi Sorsa |
| Tid i befattningen 3 mars 1968–14 maj 1970 | |
| President | Urho Kekkonen |
| Ställföreträdare | Johannes Virolainen |
| Företrädare | Rafael Paasio |
| Efterträdare | Teuvo Aura |
| Född | Mauno Henrik Koivisto 25 november 1923 Åbo, Finland |
| Död | 12 maj 2017 (93 år) Helsingfors, Finland |
| Gravplats | Sandudds kyrkogård |
| Nationalitet |  Finländsk
|
| Politiskt parti | Socialdemokraterna |
| Religion | Evangelisk-lutherska kyrkan |
| Maka | Tellervo Kankaanranta (1952–2017, hans död) |
| Barn | Assi Koivisto (född 1957) |
| Namnteckning | 
|
Mauno Henrik Koivisto, född 25 november 1923 i Åbo, död 12 maj 2017 i Helsingfors,[1] var en finländsk bankman och politiker (socialdemokrat). Han var Finlands president från 1982 till 1994.
Före presidentposten var han bland annat finansminister (1966–1967), statsminister (1968–1970 och 1979–1982) samt chef för centralbanken Finlands Bank (1968–1982). När han valdes till president hade han i egenskap av statsminister redan fungerat som tillförordnad president en tid, eftersom företrädaren president Urho Kekkonen hade avgått av hälsoskäl året innan.[2] Koivisto representerade Finlands socialdemokratiska parti, men lämnade detta som president såsom Finlands presidenter brukar göra efter att ha blivit valda.
Koivisto var den president som stärkte parlamentarismen i Finland och beskar presidentens stora maktbefogenheter.
Koivisto fortsatte att upprätthålla Finlands goda kontakter med Sovjetunionen. Han skapade också nära kontakter med USA:s ledare. Hans band till Norden och de nordiska kollegorna var mycket nära och förtroendefulla.[3]
När Sovjetunionen föll hösten 1991 blev det stora ändringar i den finländska utrikespolitiken. På president Koivistos initiativ upphävdes restriktioner i Parisfredens avtal genom att Finland meddelade att "det själv beslutar om sin försvarspolitik", och VSB-pakten förhandlades bort med Sovjetunionen och Ryssland efter upplösningen av Sovjetunionen.[4]
Dessutom ansökte Finland om medlemskap i EU våren 1992[5] parallellt med Sverige och Österrike. Det var Mauno Koivisto som aktivt och beslutsamt verkade på respektive ärende.
Mauno Koivistos tolvåriga presidentperiod var en framgångsrik tid för Finland. Det har sagts att Koivistos motto var stabilitet och demokrati.[3]
- ^ ”Tidigare finske presidenten Mauno Koivisto är död”. Expressen. 12 maj 2017. http://www.expressen.se/nyheter/tidigare-finska-presidenten-mauno-koivisto-dod/.
- ^ ”President Mauno Koivisto död”. Vasabladet. 12 maj 2017. http://online.vasabladet.fi/Artikel/Visa/143577.
- ^ [a b] ”In memoriam: En statsman, vän och kamrat”. Arbetarbladet. 17 maj 2017. http://arbetarbladet.fi/in-memoriam-en-statsman-van-och-kamrat/.
- ^ ”Finland mellan öst och väst – en politisk översikt av självständighetstiden”. Olof Palmes internationella center. 31 mars 2009. Arkiverad från originalet den 4 december 2017. https://web.archive.org/web/20171204062859/https://www.palmecenter.se/article/finland-mellan-ost-och-vast-en-politisk-oversikt-av-sjalvstandighetstiden/. Läst 27 maj 2017.
- ^ ”Mauno Koivisto - en av de främsta”. Österbottens Tidning. 13 maj 2017. http://online.osterbottenstidning.fi/Artikel/Visa/143605.