Max Stirner | |
Född | Johann Caspar Schmidt 25 oktober 1806[1][2][3] Bayreuth[4][5] |
---|---|
Död | 26 juni 1856[1][3][6] eller 25 juni 1856[7] Berlin[8] |
Begravd | Friedhof II der Sophiengemeinde Berlin |
Andra namn | Max Stirner |
Medborgare i | Kungariket Bayern och Tyskland[5] |
Utbildad vid | Humboldt-Universität zu Berlin, Friedrich-Alexander-Universität Erlangen-Nürnberg, Königsbergs universitet, Humboldt-Universität zu Berlin, |
Sysselsättning | Filosof[5], pedagog, professor i filosofi, författare[5], journalist, översättare, gymnasielärare[5] |
Maka | Marie Dähnhardt |
Namnteckning | |
Redigera Wikidata |
Max Stirner, pseudonym för Johann Kaspar Schmidt, född 25 oktober 1806 i Bayreuth, död 26 juni 1856 i Berlin, var en tysk filosof.[9] Vänsterhegelianen Max Stirner anses vara en av portalfigurerna i den anarkistiska rörelsen, även om han själv aldrig kallade sig för anarkist.[källa behövs] Max Stirner kallade sig för egoist, och brukar betraktas som en framträdande tänkare inom den så kallade individualanarkismen och libertarianismen.[10]
Max Stirners mest betydande verk är Den ende och hans egendom, utgiven 1844. Samtidigt som han skrev denna synnerligen radikala bok levde han ett stillsamt och ordentligt liv som lärare på en flickskola. Han var gift, men äktenskapet verkar inte ha varit lyckligt då hans maka ansåg att han var för egoistisk.[källa behövs] Stirner blev mycket berömd och ryktbar för sin bok, som emellertid snart föll i glömska. Den senare delen av Stirners liv verkar ha präglats av ekonomiska problem. Efter många år återupptäcktes hans idéer och har sedan behållit sitt inflytande.
Max Stirner har influerat bland andra Benjamin Tucker, Karl Marx, Friedrich Nietzsche, Ernst Jünger och situationisterna.