Mercia | ||||
Miercna rīċe Merciorum regnum | ||||
| ||||
![]() | ||||
Huvudstad | Tamworth | |||
Språk | fornengelska, latin | |||
Religion | keltisk hedendom, från 650-talet även kristendom | |||
Statsskick | absolut monarki | |||
Sista drottning | Ælfwynn | |||
Bildades | 527
| |||
Upphörde | 918 | |||
– upphörde genom | förening med heptarkin under kungariket Wessex | |||
– uppgick i | kungariket Wessex | |||
Valuta | sceat | |||
Idag del av | Storbritannien |
Mercia, eller Mierce, var ett anglosaxiskt kungarike i det som kallas Midlands, i mellersta England, mellan 527 och 918.[1]
Namnet kommer från fornengelskans merce som betyder "gränsfolk". Riket och dess underlydande var beläget vid floden Trent. Mercias grannar var Northumbria, Powys, de sydwalesiska kungarikena, Wessex, Sussex, Essex och Östangeln.
Hur Mercia blev ett kungarike är höljt i dunkel, arkeologiska utgrävningar visar att det fanns angliska folk norr om Themsen på 500-talet och det man vet om kungar och slag kommer i huvudsak ifrån de anglosaxiska krönikorna.
Mercias storhetstid var 600- till 800-talet, då det dominerade södra England. I slutet av 800-talet invaderades det av vikingar och blev en del av danelagen. Mercia förlorade sin självständighet i början av 1000-talet och uppgick i ett enat engelskt kungarike.