Mingdynastin | ||||
大明 Dà Míng (Kinesiska) | ||||
| ||||
Kina under Yongle-kejsaren | ||||
Huvudstad | Nanjing (1368–1644) Beijing (1403–1644)
| |||
Religion | Shang Di Daoism Konfucianism Buddhism Kinesisk folkreligion Islam | |||
Statsskick | Absolut monarki | |||
Sista Kejsare | Chongzhen-kejsaren | |||
Bildades | 23 januari 1368 i Nanjing | |||
– bildades genom | Erövring | |||
– bildades ur | Yuandynastin | |||
Upphörde | 25 april 1644 i Beijing | |||
– upphörde genom | Erövring | |||
– uppgick i | Qingdynastin Shundynastin Södra Mingdynastin | |||
Areal | 6 500 000 km² (1415[1]) | |||
Folkmängd | 65 000 000 (1393) | |||
Valuta | Kopparmynt silver Tael Sycee |
Mingdynastin (明朝, pinyin: Míng cháo), eller Stora Mings imperium (大明國, pinyin: Dà Míng Guó), var den regerande kejserliga dynastin i Kina från 1368 till 1644 och kom till makten efter kollapsen av den mongolledda Yuandynastin. Ming grundades av Hongwu-kejsaren Zhu Yuanzhang och har kallats "en av de största perioder av strukturerad regeringsmakt och social stabilitet i mänsklighetens historia".[2] Det var den sista dynastin i Kina ledd av etniska hankineser. Även om Mings huvudstad Peking föll 1644 till rebeller ledda av Li Zicheng, som själv snart ersattes av den Manchu-ledda Qingdynastin, så överlevde regimer lojala till Ming-tronen (gemensamt kallat Södra Ming) till 1662.